Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - I. Handelspolitik - Eden-fördraget 1786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfarande oroade sig för fransk konkurrens, nämligen sidenindustrien,
fick sina kraf beaktade ända därhän, att intet mindre än importförbud
på franska sidenvaror bibehölls i England.
Emellertid skulle det ganska snart visa sig, att denna sent omsider
genomförda brytning med den månghundraåriga
afspärrningspolitiken ingalunda hade stöd af något slags allmän mening i Frankrike,
allra minst i industrikretsar; och så till vida kan man säga, att just
detta afsteg från handelskrigens tradition banade väg för traditionens
återknytning efter franska revolutionen. Edenfördraget, som aftalats
mindre än tre år före den franska ständerförsamlingens öppnande den
5 maj 1789, kom nämligen nästan från början att inta ett af de främsta
rummen i l’ancien régimes långa syndaregister. De franska
textilindustrierna, särskildt bomullsindustrien, hade redan på 1780-talet
lyckats draga nytta af den väldiga tekniska omhvälfningen i England,
hufvudsakligen genom att locka till sig engelska verkmästare och
maskiner; men den var naturligtvis ännu ej tillnärmelsevis vuxen sin
läromästare. Därtill kom att, enligt hvad man påstod från franskt
håll, de engelska varorna deklarerades till så mycket för låga priser,
att värdetullen nedgick från nominellt 10 à 15 till 4 à 6 %. Kattun-,
ylle-, porslins-, stålvaru- och läderindustrierna klagade bittert öfver
den engelska konkurrensen och den arbetslöshet som däraf blifvit
följden. Äfven sidenindustrien i Lyon arbetade under stora svårigheter,
som visserligen ej kunde bero på någon engelsk konkurrens men
åtminstone ej fick någon lindring genom traktaten med dess bibehållna
engelska importförbud. Bittrast voro de klagomål som kommo från
de nordfranska textilstäderna, Amiens, Rouen, Abbeville, Reims,
Châlons-sur-Marne. Deras protester framburos också i de ryktbara
»cahiers», där franska folket 1789 sökte ge luft åt sina känslor på alla
lifvets områden, och det har med rätta anmärkts, att Robespierre, en af
revolutionens svurne Englandsfiender, var representant för Artois och
alltså företrädde samma där uppammade ovilja mot den engelska
konkurrensen. Stämningen emot Edenfördraget inskränkte sig emellertid
ingalunda till dessa områden. Det är egentligen blott i afseende på
vindistrikten man har kännedom om någon tillfredsställelse med den
nya politiken, och särdeles betecknande är, att exempelvis staden
Paris’ cahiers innehöllo en fordran att traktaten skulle underställas
ständerna på grund af de omhvälfningar den medfört och de protester
den framkallat i alla provinser. Inspektören för manufakturerna
gick ända därhän att jämföra dess fördärfliga verkningar med dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
