Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - I. Handelspolitik - Det nya handelskriget 1793—99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stillsam varning i jämförelse med det helt och hållet i skräckväldets
anda tillkomna raseriutbrott, som tog lagform på hösten samma år
(9 oktober—18 vendémiaire år II). Det bar namnet »lag som på
republikens mark proskriberar alla varor, som tillverkats eller
framställts i länder under brittiska regeringens välde»; redan denna
uttryckliga spets mot en särskild bland fienderna är betecknande
för den följande utvecklingen. Det hela är, som titeln antyder, en
förföljelse af alla engelska varor med de mest drastiska medel.
Hvarje innehafvare af engelska varor har enligt lagen skyldighet
att deklarera och utlämna dem till myndigheterna. En
tulltjänsteman som låter dylika varor komma in i landet är förfallen till 20
års straffarbete i järn, och samma straff drabbar den som
importerar, säljer eller köper dem. Men ej nog härmed. Hvar och en
som bär eller nyttjar engelska varor betraktas som »misstänkt» och
straffas som sådan enligt den beryktade lagen mot de misstänkta,
d. v. s. kan häktas när som helst. Hvarje skylt, affisch eller anslag
som är affattadt på engelskt språk, omtalar lager af engelska varor eller
innehåller engelska märken eller benämningar, liksom alla tidningar,
där försäljning af engelska varor omtalas, förklaras »proskriberade»,
och straffet är äfven i detta fall 20 års straffarbete i järn.
Efter Thermidorkrisen och Robespierres fall (juli 1794) inträdde
äfven här en viss återgång, nämligen gent emot icke-engelska varor,
för hvilka tullarna sänktes i början af 1795; men i slutet af
följande år höjde direktoriet dem igen. Öfver hufvud taget betecknar
direktoriets tid (från hösten 1795 till hösten 1799) på hela det område,
som intresserar oss, en återgång i sak till skräckväldets politik, ehuru
i något måttfullare yttre former. Såsom välkomsthälsning till ett
engelskt sändebud, som besökte Paris för att underhandla om fred,
utfärdades sålunda 1796 (31 oktober—10 brumaire år V) en lag som
förbjöd import och försäljning af engelska varor i snarast större
omfattning än 1793 års lagar, i det att äfven hvad som härstammade från
Englands handel — ej blott från dess industri — förbjöds. Och
samtidigt skred man nu, så vidt bekant för första men långt ifrån sista
gången, till den något hjälplösa utvägen att förklara för engelska en
mängd varugrupper, alldeles oberoende af deras verkliga härstamning.
Ej ens när dylika varor införts i landet från kapade eller strandade
fartyg, skulle de få stanna i landet, utan reexport var nödvändig; likheten
med de förut återgifna 1600-talsbestämmelserna är här ovanligt
slående. Därjämte förnyades i sak nästan alla 1793 års bestämmelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
