Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - II. Sjöspärrning - Frankrikes åtgärder 1793—99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog att föranleda konfiskering. Ja, den gamle hamburgske
handelsekonomen Büsch berättar i ett af sina sista arbeten (med den utmärkta
titeln Ueber das Bestreben der Völker neuerer Zeit, einander in ihrem
Seehandel recht wehe zu thun, 1800) t. o. m. ett sådant exempel som
att när en fransk kapare en gång undantagsvis icke lyckats finna något
som helst engelskt ombord på det kapade fartyget, mutades två af
matroserna att röja, att skepparen haft ett par engelska stöflar, som
kastats öfver bord då kaparen närmade sig — och det var nog för
fartygets konfiskering.[1] I ett mål mot fem danska ostindiefarare,
hvilkas rika laster ögonskenligen voro danska, lyckades man få
fartygen förklarade förbrutna, emedan de laskarer, som funnos bland
besättningen, voro engelska undersåtar. I andra fall kondemnerades
fartyg och last, emedan det förra var byggdt på ett engelskt varf och
inköpt efter krigsutbrottet, t. o. m.fastän fartyget var fransk pris och hade
sålts till sin dåvarande danske ägare af den franske kaparen.
Rättskipningen var också en parodi; som domare fungerade konsulerna i de
viktigaste kapartillhållen, och de lågo ofta i maskopi med kaparna,
ja, det förekom att de själfva voro f. d. kapare eller rent af fortfarande
kommersiellt intresserade i kaperierna. Missbruken voro sådana, att
de alldeles växte den svaga direktorieregeringen öfver hufvudet.
Reubell, en af direktorerna, berättade sålunda för danske ministern i Paris,
att en domstol konfiskerat och låtit sälja till förmån för kaparen ett
svenskt fartyg med last som ankommit för franska regeringens egen
räkning. Kaparna arbetade i händerna på hvarandra, så att en af dem
kunde beröfva ett neutralt fartyg dess skeppspapper, i syfte att en annan
strafflöst skulle kunna kapa fartyget — ty utan papper var dess
kondemnering säker.
Det egendomliga och äfven för den följande utvecklingen
betecknande i direktoriepolitiken är, att den verkade som en fransk
själfblockad. Det är nämligen uppenbart, såsom Mahan framhåller, att
den makt som var utestängd från hafvet var den som egentligen hade
behof af de neutrala för sin tillförsel och därför rent materiellt sedt
hade mest att förlora på våldshandlingar emot dessa: »hvarje slag
emot en neutral var i verkligheten, också om ej till det yttre, ett slag
för England». Under de knappt två år nivôse-lagen var i kraft gjorde
den därför i stort sedt slut på den af England i någon mån oberoende
neutrala handeln och sjöfarten på Frankrike. Neutrala fartyg vågade
sig nämligen ej dit, så att redan under år 1798 deras kustfart på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
