Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kontinentalsystemets förutsättningar. Handelspolitik — Sjöspärrning — Fastlandsspärrning — Ekonomiska idéer - III. Fastlandsspärrning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de italienska republikerna arbetade med engelskt kapital och
engelska varor samt Nya världen och Asien likaledes vore England
ekonomiskt underdåniga, ja, t. o. m. Danmarks, Sveriges och
Rysslands handel med skeppsmateriel möjliggjordes genom engelska
kapitalisters medverkan: »man kan ej på jordklotet finna någon
lönande näringsgren som ej utnyttjas till förmån för detta alltigenom
köpslående folk». Som följd häraf drabba de skador man tillfogar
fastlandsstaternas näringslif enligt hans mening i sista hand England,
för hvars räkning det bedrifves — en synpunkt som Napoleon skulle
drifva till dess spets. I Asien, Portugal och Spanien såg Kersaint den
engelska industriens viktigaste marknader, som skulle stängas för
engelsmännen genom att öppnas för hela (den öfriga) världen, Lissabon
och Brasilien borde angripas, engelsmännens gamle motståndare i
Indien Tippo Sahib understödjas o. s. v.[1]
Kersaint förbigick sålunda icke blott den amerikanska unionen,
om hvars oförminskade betydelse för Englands handel man öfver hufvud
ej i Frankrike tycks ha vetat mycket, utan också Tyskland och det
egentliga europeiska fastlandet. Eljest spelade Tyskland en betydande
roll i dessa sträfvanden. Till en början utsträcktes 1796 års förbud
mot engelska varor i mars 1798 till den med franska republiken
förenade vänstra Rhenstranden, och detta förbud tillämpades med en
stränghet, som i en Napoleon tillagd redogörelse för läget 1798 påstås
»förebåda» kontinentalsystemet. I öfrigt är det hufvudsakligen fråga
om förslag eller fromma önskningar, ej effektiva åtgärder, och flertalet
af dem hänför sig till tyska Nordsjökusten. Här var det som regel
den andra sidan af politiken som vändes ut: alla fastlandsstaters
gemensamma intresse mot England. En med tyska förhållanden
förtrogen skribent, Ch. Theremin, som längre fram skulle tjäna
Napoleon i olika befattningar i Tyskland, utgaf år III (1794/95) en
broschyr med den betecknande titeln Intérêts des puissances
continentales relativement à l’Angleterre, där den sedermera välbekanta läran
om Englands naturnödvändiga fientlighet mot fastlandet utvecklades
och de öfriga fastlandsstaternas fientlighet mot Frankrike alltså visades
strida mot deras eget bästa. Ett par år senare, nämligen i början af
kongressen i Rastatt 1797, voro planer å bane att spärra Elbe- och
Wesermynningarna för engelsmännen; och vid denna tid föreslogs i
en skrift, som nu befinner sig i franska utrikesministeriets arkiv, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
