Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Handelskriget före Berlindekretet 1799—1806 - Freden i Amiens 1802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
Freden i
Amiens 1802
synthet, deras rikedom och deras öfvervälde».1 Redan nu poserade
också Bonaparte som förkämpen för hafvens frihet och fastslog i en
traktat med Förenta staterna (1800, ratificerad 1801) samma
grundsatser som den väpnade neutraliteten förfäktade. Som bekant slutade
emellertid den väpnade neutraliteten efter några få månader med
kejsar Paul I:s mord och slaget på Københavns redd (mars och april
1801), och resultatet af de neutralas aktion blef endast en rysk-engelsk
sjöfartskonvention (A juni samma år) — med sen och motvillig
anslutning från Danmark och Sverige. Häri lyckades England bl. a.
få fastslaget, att fritt skepp ej skulle göra fritt gods och att krigsfartyg,
ehuru ej privata kapare, skulle få visitera konvoj erade handelsfartyg,
mot att å sin sida — på papperet — uppge pappersblockaden och
begränsa kontrabandsbegreppet, hvilket ytterligare skedde genom en
uppgörelse med Sverige 1803. Bonaparte fullföljde emellertid sina
spärrningsplaner mot England på andra håll genom hvad den engelske
historikern Rose kallat hans kustsystem, d. v. s. tillämpningen af
1790-talets franska politik att afstänga England från tillträde till fastlandet
genom att i ena eller andra formen göra sig till herre öfver dess kuster.
Sedan Österrike i februari 1801 slutit formlig fred i Lunéville, måste
sålunda först Neapel och Kyrkostaten samt längre fram på året äfven
Englands egen bundsförvant Portugal bekväma sig att stänga sina
hamnar för engelsmännen.
Denna fas af spärrningspolitiken slutade dock ganska snart,
därigenom att sent omsider fred ingicks också mellan England och
Frankrike, nämligen fredspreliminärer i London i oktober 1801 och formlig
fred i Amiens i mars 1802.
Freden i Amiens blef emellertid blott en »kort och feberaktig paus»
i världsstriden, och alla nyare forskare torde vara ense om att en
huf-vudorsak för att icke säga hufvudorsaken till dess kortvarighet var
handelskrigets fortsättning efter det militära krigets slut — inom parentes
en betydelsefull erfarenhet för dem som vilja tänka sig in i Europas
framtid efter den nu pågående stora kraftmätningen. Bonaparte
vidhöll i stort sedt den gamla förbudspolitiken mot engelska varor, under
intryck från de franske industrimännen, hvilka enligt Molliens utsago
aldrig varit så protektionistiskt sinnade som då. Konfiskationer
fort-gingo under de gamla revolutionära förbudslagarna, och dessa tendenser
voro desto mer ovälkomna för England, som Bonaparte under den korta
1 Sorel VI 22 f. — Holm, Danmark-Norges Historie fra den store nordiske
Krigs Slutning til Rigernes Adskillelse (1720—1814) VH:1 (1912) 42 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
