Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Englands motåtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS MOTÅTGÄRDER
67
tränga på de kontinentala marknaderna, det måste bli en verklig,
importhindrande blockad af fastlandet. Och detta var, som vi väl veta,
hvad man alls icke ville tänka på, ty det skulle ha inneburit, såsom det
också sades i parlamentet, att när Napoleon stängt dörren för den
engelska handeln, så riglade England den.1 Ehuru tankar i denna
riktning tid efter annan framkommo,2 medverkade i öfrigt allting
att skjuta dessa positiva motåtgärder åt sidan: Napoleons
halsstarrig-het, som lämnade ringa hopp om ändring i hans taktik, de små
utsikterna att ge ett dylikt tryck nämnvärd styrka och de omedelbara
olägenheterna däraf för Englands eget näringslif. Såsom förut kunde
därför här ej komma i fråga annat än en gest, som vederlädes af hvarje
detalj i det faktiska handelslifvet.
Emellertid fanns det vid sidan af såväl genombrytningsförsöken
som importhindren i påtryckningssyfte äfven en tredje, negativ linje,
nämligen att söka träffa Frankrikes och dess bundsförvanters handel
och industri på samma sätt som Napoleon velat träffa Englands, alltså
att afskära deras export och på så sätt enligt den rådande
uppfattningen undergräfva förutsättningarna för deras ekonomiska blomstring,
liksom Napoleon åsyftade att göra gentemot England. Det var
han-delsrivalitetens politik till skillnad från repressaliepolitikens, för att
använda Cannings uttryck. Den kunde ej leda till ett omedelbart
tryck, som framtvang själfblockadens upphäfvande, utan uppgiften
borde här liksom på motsidan ha inneburit ett långsamt försvagande
af fienden, finansiellt och ekonomiskt. Tydligen ledde emellertid denna
tredje linje till alldeles motsatta åtgärder mot den nyss behandlade
»andra», sålunda ej till afspärrning af tillförsel till fastlandet utan till
angrepp på fastlandets handel och närmast på dess export.
Denna tredje linje var ju alldeles i öfverensstämmelse med de
allmänna tendenser vi känna och hade så till vida helt andra möjligheter
än linjen n:r 2. Men de faktiska förhållandena gåfvo äfven den tredje
linjen en mycket stark begränsning, på sätt och vis ännu starkare än
den förra, helt enkelt därför, att Englands fjortonåriga välde på hafvet
ej lämnat mycket kvar af fastlandets själfständiga sjöhandel, som
dessutom ej ens under freden haft tillnärmelsevis samma betydelse för
kontinentalstaternas näringslif som den engelska handeln haft för
Englands. Däraf följer, att Englands politiska åtgärder emot Napo-
1 Uttrycket cit. af Perceval i underhuset 5 febr. 1808 (HansarcTs Pari. Deb.
X 328).
2 Se nedan sid. 84 n. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
