Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Kontinentalsystemet i Europa 1808—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 KAP. II. KONTINENTALSYSTEMETS TILLKOMST OCH YTTRE FÖRLOPP
namn af neutrala och då på gynsammare villkor än de franska. Hvad
som mer än något väckte Napoleons förbittring var att Alexander
tagit vissa af hans egna åtgärder emot engelska varor tillförebild
genom att påbjuda offentlig uppbränning af landvägen insmugglade
varor — men ej af de sjöledes insmugglade.
Det af Napoleons påbud som fick denna för honom ovälkomna
efterbildning var det s. k. Fontainebleau-dekretet af oktober 1810, som
föreskref uppbränning af engelska varor öfver hela kontinenten; det
utgjorde komplementet till Trianon-tariffen af augusti samma år, som
i motsats härtill släppte in kolonialvaror, ehuru mot ofantliga afgifter.
Alldeles samtidigt med denna nya vändning i kontinentalsystemet
utbröto svårartade kriser i både England och Frankrike liksom äfven
på många andra ställen, och Englands svårigheter på grund häraf
ingåfvo Napoleon starkare förhoppningar än någonsin att nå
kontinentalsystemets mål, utan hänsyn till att det franska näringslifvets
rubbningar voro minst lika djupgående.
Emellertid hade kontinentalsystemet genom Rysslands affall
förlorat sin ena vägg, och breschen vidgades under 1811 års lopp alltmer
genom Alexanders ständigt mer öppna tillmötesgående emot den
engelska sjöfarten. Napoleon fick försöka resa en ny barriär utefter
Rysslands långa västgräns emot Preussen, storhertigdömet Warschau och
Österrike samt tillgripa ännu verksammare medel för att spärra
Östersjöns sydkust, sedan de engelska fartygen fått stödpunkter på dess
ostkust, jämte dem de hela tiden ägt i de svenska skären. Sista steget
på denna väg utgjorde ockupationen af svenska Pommern i januari
1812, men verkan häraf blef närmast att drifva Sverige till öppet affall.
Förberedelserna till den stora kraftmätningen med Ryssland lade sedan
alltmer fullständigt beslag på Napoleons uppmärksamhet, och med
början till det ryska fälttåget lossnade banden öfverallt. Efter
återtåget från Moskva inträffade i början af år 1813 resningar både vid
Nordsjökusten och i det liksom hansestäderna särskildt plågade
Ruhr-området (storhertigdömet Berg). De undertrycktes visserligen
obevekligt, och Napoleon vidhöll åtminstone tidtals sin föreställning att med
kontinentalsystemet ha rubbat Englands maktställning. Men med den
störtflod af närmare liggande kraf, som nu inställde sig, öfversteg det
t. o. m. Napoleons krafter att ägna systemets genomförande den
öfver-mänskliga energi, som äfven under lyckligare auspicier varit
nödvändiga för att hindra det att falla sönder. Dessutom miste det nu
genom de nödtvungna bundsförvanternas affall alltmer sin kontinen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
