Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Smugglingen - Kommersiell karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPKING
Ni har behof att sälja ert brännvin, så ha engelsmännen behof att köpa
det. Bestäm de punkter, där de engelska smugglarna skola komma och
hämta det, och låt dem betala med penningar men aldrig med varor»;
och i ett bref två år senare till sin finansminister Gaudin (29 maj 1810)
utvecklar han på följande sätt »den handel som bedrifves med hjälp
af smugglarna»: »Min afsikt är att gynna lifsmedelsexporten från
Frankrike och myntimporten från utlandet. Man skulle samtidigt kunna
pålägga en dryg afgift, som blefve nog så inbringande. . . . För öfrigt
skulle jag vara mycket böjd att släppa in smugglarna endast i
Dun-kerque, såvida icke praxis fordrar att de mottagas också i Vlissingem.
Hela tankegången sådan den framträder i detta senare bref är alltså
nästan grotesk; metallinflödet skall befordras genom smugglarna,
som bemötas med sådan egard, att t. o.m. deras vanor respekteras —
det sistnämnda särskildt slående vid en jämförelse med Chaptals
framställning af Napoleons framfart med den legitima handeln, hur han
ville kommendera den som en bataljon och hänsynslöst dirigerade den
än hit och än dit. Smugglarna utgjorde emellertid förutsättningen för
Dunkerques blomstring och gjorde denna stad till ett undantag från
den allmänna förlamningen af näringslifvet i hamnstäderna; det var
därför en allvarlig sak för staden att se smugglarna flyttade därifrån,
såsom Napoleon hotade att göra 1811.1
Naturligtvis framträdde denna välvilja för smugglarna endast när
de tjänade regeringspolitikens intressen; eljest rådde eller borde
åtminstone råda en strid på lif och död. Normaliteten däremot inskränkte
sig ej till dessa fall utan gällde öfver hela linjen, och regeringarna
kämpade en ojämn strid emot smugglarna. I en passus talar Mollien om
hopplösheten för 20,000 tulinärer med kända stationer att bevaka en
gräns hotad af mer än 100,000 smugglare, som antogos ha goda
korrespondenter i Paris och dessutom gynnades af befolkningen.2 Enbart
för Hamburg funnos enligt Bourriennes uppgift ej mindre än 6,000
smugglare — en siffra som naturligtvis ej mer än Molliens kan göra
anspråk på att uttrycka annat än en allmän föreställning om
smugglingens enorma omfattning.
Af särskild betydelse är den organiserade eller bättre uttryckt
kommersiella karaktären hos smugglingen. I Neapel talade en
ekono
1 Corresp. de Nap. n:r 13 718, 16 508. — Lettres ined. (ed. Lecestre) n:r 874,
877. — Chaptal, Souvenirs 274—78. — Tarle, Kont, blokada I 306 f., 615 f. —
(Kursiv. af E. H.)
2 Mollien, Mémoires III 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
