Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Fiskalismen - Prisdekretet 12 jan. 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING
öfverhand öfver kontinentalsystemet, åtminstone på ena hälften af
dess område. Ändamålet blef ej längre att utestänga varorna utan i
stället att göra sig inkomster på deras mottagande, och ingen sofistik
i världen kunde göra det senare förenligt med det förra. Att Napoleon
härvid fullt medvetet handlade i strid med sina syften, kan man
emellertid ej påstå. Hans tankegång var lika inkonsekvent som den man
fortfarande ständigt finner bland ekonomiskt otränade i alla läger,
när de förbise, att ju mer prohibitiv eller protektionistisk en tullsats
är, dess mindre inbringar den, och att följaktligen den del af en tull
som utestänger varor ej insläpper medel i statskassan. Mycket typiskt
kommer denna uppfattningens dubbelhet hos Napoleon till uttryck
i ett bref till hans bror Jéröme, konungen af Westfalen (3 okt. 1810),
där han först framhåller, hur fördelaktigt det nya systemet skall bli
för denne unge slösare genom att skaffa honom ökade inkomster, och
därpå fortsätter: »Det blir också en stor fördel i andra hänseenden,
emedan de engelska köpmännens [kontinentala] kunder ej förmå
betala dem (varorna) och kolonialvarorna, genom att på detta sätt
fördyras, minskas till sin konsumtion. De bli sålunda utsatta för angrepp
och samtidigt fördrifna från fastlandet.»1 Så till vida åsyftade alltså
kontinentalsystemets omformning alls ingen verklig ökning i
effektiviteten utan tvärtom motsatsen, i det att Napoleon fick ett direkt
in-intresse i att förbjudna varor kommo in i landet.
På papperet erkändes emellertid aldrig något afsteg från
kontinentalsystemets principer, utan Berlin- och Milanodekreten behöllos
alldeles orörda till det sista, och hos sin styfson Eugène, vicekonungen i
Italien, inskärpte Napoleon ifrigt, att varorna ej skulle få komma in
»till skada för blockaden». Men med sin outtömliga rikedom på utvägar
fann Napoleon ett enkelt sätt att i sak kringgå sitt eget system,
nämligen genom att bevilja undantag från importförbuden i fråga om
kapadt gods. Genom en lag strax i början af år 1810 (12 jan.)
bestämdes nämligen, att importförbjudna varor med undantag af olika slags
bomullsväfnader och bomullstrikåer skulle få införas i landet mot en
tullafgift af 40 %, när de härstammade från priser tagna från fienden
af krigsfartyg eller godkända privata kapare; det kallades »tillåtet
ursprung» (origines permises). Emellertid utvecklades det undantag,
som här föreskrefs beträffande bomullsväfnaderna, under årets lopp
ytterligare, och därvid förstod Napoleon skickligt att draga nytta af
skillnaden i sympatier på kontinenten för kolonialvarorna och för de
1 Corresp. de Nap. n:r 16 983.
Prisdekretet
12 jan. 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
