Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Trianon- och Fontainebleaupolitikens tillämpning 1810—12 - Autodaféer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING
Autodaféer Hvad som nu har berörts är egentligen kolonialvarorna. De engelska
industriprodukterna voro ju enligt Fontainebleaudekretet under alla
förhållanden dömda till undergång, och härifrån medgaf Napoleon
såvidt bekant aldrig undantag. Emellertid vore det ett stort misstag
att härifrån sluta till att afspärrningen på den punkten blef mer effektiv
än på den förra. Det förhåller sig alldeles tvärtom, och orsaken är
frånvaron af allt pekuniärt intresse, offentligt eller privat, i de senare
bestämmelsernas efterlefnad. Den offentliga uppbränning af varorna,
som dekretet föreskref, var en verklig autodafé — en troshandling, som
begicks offentligt under militärmusik och i närvaro af alla ortens höga
dignitärer. Men högtidligheten blef ungefär lika stor oberoende af det
å båle brändas faktiska värde, och mot de möjligheter till underslef
som detta erbjöd kunde dygden hos Napoleons ämbetsmän naturligtvis
ej hålla stånd. Det är visserligen osannolikt, att autodaféerna öf ver allt
voro en komedi, såsom Darmstädter kallar dem; men att de voro det
i ett stort antal fall, visar redan det tillgängliga materialet och medgafs
i försiktiga ordalag t. o. m. af Napoleon själf. Särskildt var detta fallet
i Frankfurt, såsom händelserna skildrats just af Darmstädter. Vid den
första inventeringen där, i november 1810, insattes en kejserlig
kommission, bl. a. bestående af franska officerare; när blott rullar med
guldmynt inlades i en därför afsedd byrålåda, blefvo varorna schweiziska
eller sachsiska i stället för engelska, och det som faktiskt kom på bålet
ansågs ha ett värde af endast 200,000 francs, ehuru det officiellt
värderades till 1,200,000. Vid den förnyade rensningen i Frankfurt, sedan
de preussiska ursprungsbevisen på våren 1811 blifvit underkända, hade
en firma ett formligt nederlag af engelska varor, men samma historia
upprepade sig. En jude från Friedberg vid namn Cassella gjordes till
syndabock, och enbart hans engelska bomullsvaror blefvo brända,
hvarvid borgmästaren med uppfriskande öppenhjärtighet skref: »När
de bredas ut, blir det mycket tyg, och de kunna ge intryck af en stor
kvantitet vid uppbränningen», hvilket enligt hans mening var allt som
behöfdes, då syftet måste bestå i att »afvända obehag från Frankrikes
sida, ej att ruinera våra invånare». Det låter sig ej göra att kontrollera,
hur pass autentiska siffrorna för de nordtyska autodaféerna äro; ett
antal sådana, som omtalas iServières’ framställning för hansestäderna
och M. Schäfers för Bremen, visar en sammanlagd siffra för värdet af
det uppbrända på omkr. 4 Va mill. francs, men därtill kommo många
för hvilka siffror saknas.
Emellertid utgjorde bålen med engelska varor det mest slående och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
