Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kontinentalsystemets inre historia och tillämpning. Smugglingen och korruptionen — Mätsystemet och fiskalismen - Kontinentalsystemets själfförstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 KAP. III. KONTINENTALSYSTEMETS INRE HISTORIA OCH TILLÄMPNING
ligen utgjorde kontinentalsystemets stora mål och om Napoleon
fortfarande efter återtåget från Moskva trodde på framgång i sin
strid emot Englands ekonomi, är ej afgjordt härmed. Tidtals var det
senare utan tvifvel fallet, eftersom en så vittnesgill iakttagare som
Mollien uppger det, med hänvisning särskildt till de förhoppningar att ha
ödelagt Englands kredit som dess nyss behandlade dåliga växelkurser
vid denna tid ingåfvo kejsaren. För kontinentalsystemet direkt hade
detta dock mindre betydelse; de fiskaliska synpunkterna voro nu
så oafvisliga, att de alldeles måste skjuta åt sidan det principiella
genomförandet af kriget mot Englands handel. Napoleons yttranden
från denna tid bli alltmer öppet vinningslystna; och som grafskriften
öfver systemet kan man betrakta en ny diktamen af kejsaren strax
efter återkomsten från Moskva (den 22 december 1812), ett betecknande
motstycke till den nyss behandlade långa diktamen från januari
samma år. Kejsaren ålägger däri finansministern att meddela
handelsministern behofvet af 150 mill. francs i ordinarie och extraordinarie
tullafgifter under år 1813, med följande motivering:
»I syfte att nå detta resultat måste Ni undersöka hvad som är att
uppbära för redan utlämnade licenser och för dem som ytterligare måste
gifvas för att komma fram till detta mål, som är nödvändigt på grund af
den främsta hänsynen af alla, nämligen att erhålla det oumbärliga för
de omedelbara utgifterna. Utan tvifvel böra vi skada våra fiender, men
framför allt måste vi lefva.»1
Detta »behof att lefva», d. v. s. fiskalismen, i förening med
utsiktslösheten i en konsekvent tillämpning af själfblockaden var hvad som
hade ledt till kontinentalsystemets själfförstöring, och man har goda
skäl att betvifla möjligheten af dess fortvaro i anda och sanning,
äfven om det ryska fälttåget och befrielsekrigen ej kommit emellan.
Som det nu är, har det gigantiska experimentet kommit att fullföljas
därhän, att slutet förefallit vara inom synhåll men ej uppnåtts.
Det är därför oundgängligt att meningarna om dess utförbarhet
måste förbli delade. Men åtskilligt mera ljus faller dock öfver denna
fråga, om man undersöker systemets verkningar på de olika ländernas
näringslif. Det skall bli föremålet för nästa kapitel.
1 Corresp. de Nap. n:r 19 391. -— Lettres inéd. (ed. Lecestre) n:r 1002, 1013,
1018, 1082. — Mollien III 237. — Rist II 142 f., 159 f. — Smart 335 ff. —
Cé-renville 113, 310. — Tarle i Schmollers Jahrb. XXXVIII 686 f. — Schmidt 408 ff.
— (Kursiv, af E. H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
