Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - II. Frankrike - Järnhandtering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE
199
engelska järnhandteringen, var den franska masugnsdriften helt och
hållet baserad på träkol och lät ej drifva sig därifrån ens af den vedbrist
som inträdde redan 1808 och sedermera fortfor. Det enda kända
exemplet på koksmasugnar erbjöd det numera världsberömda
Creusot-ver-ket, som först 1806, sålunda omkring 70 år efter uppfinningen, på
Napoleons exposition i Paris kunde utställa kokstackjärn och 1810 kunde
bringa det i handeln; äfven då var tillverkningen efterblifven och
medförde en alldeles oproportionerlig koksåtgång. Alldeles likartadt var
förhållandet med den omhvälfvande förändringen i tillverkningen af
smidbart järn, smältningen i Corts flamugn eller puddlingsprocessen,
som frigjorde äfven detta andra led af järnhandteringen från beroende
af träkol. Denna uppfinning var visserligen betydligt yngre, nämligen
från 1783; men redan under 1780-talet hade den kommit till användning
i England och var vid denna tid spridd öfver en stor del af Englands
järnhandtering samt hade under åren 1802 och 1803 ingående
studerats af svensken Svedenstjerna och fransmannen Bonnard i förening.
Äfven här synes Creusot-verket ha varit det enda som haft någon
betydelse, i det att ett flamugnsförfarande där påbörjades 1810, men om
detta innebar någon användning af stenkolsbränsle är ej klart; och
andra försök med puddling voro från början misslyckade. Hvad
därnäst angår framställningen af stål, d. v. s. järn med hög kolhalt, hade
Huntsman — naturligtvis också i England — omkring 1750 funnit
en snart vidtberömd och 20 år senare mer allmänt i England
tillämpad lösning af problemet att tillverka gjutstål (degelstål). På
fastlandet synes metoden ha införts 1808 af schweizaren J. C. Fischer,
hvilkens anläggning utanför Schaffhausen blef föremål för stor
uppmärksamhet, och 1812 grundades firman Krupp för samma ändamål.
Men på franska kejsardömets område är blott ett sporadiskt exempel
på dylik tillverkning kändt, af två belgare i Liège, sålunda ånyo på
införlifvad mark. Slutligen var nivån också anmärkningsvärdt låg
inom den i England — om man jämför med den föregående tiden —
redan ofantligt utvecklade verkstadsindustrien. De egentliga
banbry-tarna här synas inom det franska väldet ha varit två skottar, far och
son, med det sedermera berömda namnet Cockerill, som — likaledes
i Liège 1807 — lade grunden till den belgiska maskinindustrien.1
Framför allt det egentliga Frankrike men på de viktigaste punk-
1 Se utom det förut nämnda en petition af Corts son 1812 (Hansard XX 1329
ff.), Beck, Geschichte des Eisens III (1897) 692 ff., 1089 ff., IV (1899) 165 ff. och
Allg. deutsche Biographie, art. J. C. Fischer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
