Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Kontinentalsystemets verkningar för Englands och fastlandets ekonomiska lif - IV. England - Understöd åt fastlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND
245
ha föranledt en guldexport som var nära att tömma Englands banks
guldkassa och därmed att rubba det engelska kreditsystemets »verkliga
grundval».1 Man torde nog kunna påstå, att alla punkter i denna
bevisföring lida af en brist på kännedom om det internationella bytets
sammanhang, hvilken är desto mer egendomlig som just dessa frågor
varit under behandling icke blott hos Adam Smith utan framför allt i
den stora striden om den engelska valutan under själfva
kontinentalsystemets tid. Till en början gäller det nu att se, om den franska
tankegång var riktig, som gjorde Englands export till förutsättning för dess
betalningar på fastlandet, hvarvid man närmast har att anknyta till
den nyss åberopade diskussionen i första kapitlet här ofvan.
Själfva kärnpunkten i frågan är då den som redan Adam Smith
framhöll, nämligen att både krig och alla andra funktioner i
verkligheten bestridas med varor och mänskliga ansträngningar eller tjänster,
icke med penningar eller ädel metall. De subsidier England hade att
betala på fastlandet voro afsedda att skaffa dess bundsförvanter
förnödenheter, och detsamma kräfdes för de engelska truppernas
underhåll, sedan England börjat egna operationer till lands. Uppgiften
bestod därför i att antingen direkt skaffa förnödenheterna eller att skaffa
medel för hvilka de kunde köpas.
Om nu läget var sådant, att engelska varor kunde tillföras
fastlandet, så var saken enklast ordnad, nämligen på det sätt Adam Smith
skildrat, i det att en varuexport från England kom till stånd utan
motsvarande import. Om de engelska varorna voro eller icke voro just af
det slag, som trupperna eller de kontinentala regeringarna behöfde,
spelade därvid ingen roll. Deras försäljning på fastlandet skapade
nämligen i det senare fallet ett engelskt tillgodohafvande, och detta kunde
användas till betalning af de inhemska varor, som trupperna eller
bundsförvanterna behöfde — d. v. s. köparna af de engelska varorna
betalade i verkligheten sin skuld ej till engelsmännen utan till säljarna
af de inhemska varor, som nyttjades af de engelska trupperna eller
de af England understödda regeringarna. Men däraf, att saken tog
sitt enklaste förlopp under förutsättning att engelska varor kunde
exporteras till fastlandet, följer ingalunda, att understöden till
fastlandet varit omöjliga utan en dylik förutsättning. Tänker man sig
nämligen i stället, att inga engelska utan endast transmarina varor
kunde komma in på fastlandet, behöfde systemet endast kompletteras
därhän, att ett tredje land, t. ex. Förenta staterna, ingick i operationen;
1 British Credit 4 ff., 71 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
