Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäller att rangera sig tätt utmed väg-kanten, för att ej
bli klämd i folkträngseln. Maken eder hitåt, och det rätt
fort! ... just der vid staketet skulle något obehag
möjligast kunna hända eder!»
Sagdt och gjordt; utan att ge oss tid att svara eller
anmärka något om vår cicerone’s plötsliga flykt uppe vid
slottet, efterkommo vi genast det onekligen ganska
förnuftiga rådet. Och det var hög tid; ty i detsamma hade
wursten, försigtigtvis förspänd med en enda kolossal häst,
hunnit midtframför oss, och vi märkte på tömmarnas
maniement, att här var fråga om att taga af — Gud vet af
hvad orsak! — inpå den smalare allén åt höger. I
åkdonet suto omkring 20 personer, bland hvilka vi, vid
lampskenet, kunde midt i wursten igenkänna prins Oskar. Men
just i detsamma svängningen var till en del verkställd,
fingo vi se en herre och en dam, kommande från
sido-vägen, med tydlig afsigt att hasta om hörnet innan vådan
blefve för stor. I detta kritiska ögonblick ropades af flera
röster tätt invid oss: »Tillbaka! ... för Guds skull,
tillbaka!» Mannen gjorde i ögonblicket en sats bakut, och
ropade till fruntimret: »Så följ då med, i Jesu namn!»
Men det var för sent. Öfverväldigad af
förskräckelse, förmådde hon ej nog hastigt komma undan, utan
hennes högra ben blef inklämdt mellan staketets nedra, mera
utstående del och wurstens fotbräde. Af flera personer både
inom och utom åkdonet ropades ett dundrande: Håll!!!...
accompagneradt af ett hjertskärande anskri från mannen,
som hastigt blifvit undanträngd och inblandad bland
folkhopen. Qvinnan deremet förmådde, i sin förfäran, blott
utstöta ett doft suckande ljud, idet hon i sin rådlöshet
ögonblickligen fick den ingifvelsen, att med sin venstra,
lediga fot klifva in i åkdonet. Den kloka hästen hade, lika
mycket till följe af instinkt som af tömmarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
