Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Koppornas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer i sammanhang därmed i en berättelse
av biskop Marius i Avenches 570. Tio år senare
ger biskop Gregorius av Tours en mycket tydlig
beskrivning av en då härskande farsot, som
därigenom kan med säkerhet sägas varit smittkoppor.
Flera medlemmar av de högst uppsatta föllo offer
för dess hemsökelser, så drottning Austrigild av
Burgund och en son av konung Chilperik, som själv
var angripen men räddades till livet.
Från denna tid äro tydligen smittkopporna
rotfästa såväl i Europa som i Arabien och dess
grannländer i västra Asien ävensom i norra Afrika. De
viktigaste beskrivningarna härröra från arabiska läkare,
särskilt den berömde Rhazes, född omkring 850.
Han ansåg kopporna bero på en jäsningsprocess i
blodet, som liksom vin måste genomgå en sådan.
Denna åsikt upprepas sedermera ända långt in i den
nya tiden, och man drog därav ofta den slutsatsen
att det vore orätt att söka hejda kopporna. Vidare
framgår det av Rhazes’ framställning att kopporna
ansågos som en barnsjukdom, som varje person
måste genomgå, varefter man i de ojämförligt flesta
fall gick säker för sjukdomen. Denna förvärvade
så kallade immunitet eller oemottaglighet för
koppsmitta, sedan man en gång haft sjukdomen, var
välkänd i Asien redan 1200 år tidigare. Att denna
iakttagelse gjordes några få årtionden efter
sjukdomens första framträdande, berodde uppenbarligen
därpå, att den träffade ett utomordentligt stort antal
personer, varför det var påfallande, att just de som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
