Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vaccinationens genomförande och förbättrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan förut dödligheten i koppor varit i sjunkande, syntes
redan omedelbart efter de första ympningarna, vilka väl
verkställdes på de för smitta starkast utsatta platserna,
en högst betydande minskning, vilken fortgick i
ytterligare ökad mån efter tvångsvaccinationens införande
(se nedanstående tabell). Emellertid visade sig snart
åter en ökning (1831—40); man trodde då ännu
på vaccinationens skyddskraft för hela livet, vilken i
hög grad rubbades av erfarenheten. Nödvändigheten
av revaccination insågs vid början av fyrtiotalet och
var väl anledning till den sjunkning i
smittkoppornas häftighet, som kan iakttagas under den
följande tiden. Vaccinationen blev emellertid aldrig
allmän; enligt Siljeström uppgick
vaccinationsprocenten av under nästföregående år födda barn under
tioårsperioden 1816—1825 till 72 proc., 1826—
1835 till 71 proc., 1836—1845 till 76 proc.,
1846—1855 till 80 proc., 1856—1865 till 78
proc. och 1866—1870 till endast 72 proc. Den
sjönk således sakta från omkring 1850, då den var
80 proc., till 1868, då den var 72 proc., och ett
återuppblossande av koppfarsoten blev följden; en
höjdpunkt nåddes vid 1874 års stora epidemi, som
utgående från de stridande länderna Frankrike och
Tyskland (1870—71) spred sig över hela världen.
I Sverige bortrycktes detta år 4,063 personer
motsvarande omkring o. 1 procent, medan i Stockholm
ej mindre än 1,206 personer avledo i den
ohyggliga sjukdomen, således över 0.8 procent av stadens
145,000 invånare.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
