Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Vaccinationens genomförande och förbättrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1700-talet. Mellan 1752 och 1800 infalla enligt
maximisiffrorna 9 perioder om i medeltal 5.33 års
längd, mellan 1749 och 1798 inträffa enligt
mini-misiffrorna 9 perioder med en medellängd av 5.46
år — medellängden på perioden var sålunda under
1700-talet 5.4 år. Under 18oo-talet finner man
på samma sätt periodlängden vara (1874—1800) : 9
= 8.22 och (1871 —1798): 9 = 8.11 år, eller i
medeltal av båda 8.16 år. Således är perioden en
och en halv gång längre under 1800- än under
1700-talet. Orsaken till denna periodicitet är ju
lätt att förstå. Kommer farsoten lös, angriper den
så många som äro i nämnvärd grad mottagliga för
sjukdomen, lämnande kvar de oemottagliga
(immuna), de må nu vara nyligen vaccinerade eller ha haft
smittkopporna eller av naturen ej vara mottagliga
för dem. Samtidigt har smitthärdarnas antal minskats.
Under tiden växer upp en ny stam av människor;
de unga barnen under 5 år äro synnerligen
mottagliga (så vitt de ej vaccinerats) och de
vaccinerade ha delvis förlorat sin immunitet; det finnes
med andra ord ett nytt fält för farsotens utveckling
och så börjar en ny period. Att periodlängden ökats
efter 1800, beror tydligen på vaccinationens
införande vid denna tid. Visserligen ägde den första
vaccinationen i Sverige rum först 1801, och de
vaccinerade voro under 1801—1805 endast 13
procent av de nyföddas antal, under tiden 1806 —
10 25 procent och under tiden 1811 —1816 44
procent. Men den svåra epidemien 1800—1801
verkade själv som ett slags vaccination av den då
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
