Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omilt tillskrynklad hy, ett så tunt hår och en så avmagrad
gestalt, att mången åldring inte var så illa lottad som hon i dessa avseenden. Därtill var hon så tarvligt klädd, att man kunde tro, att hon hade satt på sig några särskilt dåliga paltor för att gå ut på en tiggarvandring.
Frälsningskaptenen såg på denna kvinna med en känsla av häftigt uppstigande ångest. Det var inte hennes eländiga
kläder eller hennes förtidiga ålderdom, som var det värsta
med henne, utan det var den stela orörligheten i hennes
anletsdrag. Det var en människa, som rörde sig, gick och
stod, men som tycktes vara alldeles okunnig om var hon
befann sig. Hon tycktes ha lidit så förfärligt, att hennes själ stod vid något slags vändpunkt. I nästa ögonblick kunde den brista ut i vansinne.
— Detta är David Holms hustru, sade slumsystern. Jag fann henne så här, då jag kom opp i deras bostad för att kalla hit honom. Han var utgången, och hon gick där ensam och kunde inte svara ett ord på vad jag frågade henne. Jag tordes inte gå ifrån henne, utan jag tog henne med mig hit.
— Är detta David Holms hustru? utropade frälsningskaptenen. Jag har bestämt sett henne förr, men jag kan inte känna igen henne. Vad kan det ha hänt henne?
— Det syns väl vad som har hänt henne, svarade slumsystern häftigt, liksom gripen av ett vanmäktigt raseri. Det är mannen, som håller på att plåga ihjäl henne.
Frälsningskaptenen betraktade kvinnan om och om igen. Ögonen stod utsprängda ur sina hålor, och pupillerna stirrade envist rätt fram. Ett par av fingrarna vreds
oupphörligen om varandra, och gång efter annan trängde ett
svagt huttrande över läpparna.
— Vad har han gjort åt henne? sade hon.
— Jag vet inte. Hon har inte kunnat svara mig. Hon satt och huttrade så där, när jag kom. Barnen var ute, och det fanns ingen att fråga. O, Herre Gud, att detta skulle komma just i dag! Hur ska jag kunna sköta om henne nu, då jag bara vill tänka på syster Edit?
— Han har väl slagit henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
