Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förra kamraten lever bara ett fast beslut att göra motstånd
till det yttersta. "Det må vara, att jag är död", tänker han, "det kan jag inte göra något åt, men ingenting ska förmå mig att ha något att skaffa med dödskärran och dödshästen. De får hitta på ett annat arbete för mig. Det där vill jag inte befatta mig med."
Körkarlen ämnar resa sig, då han kommer att tänka på en sak, som han ännu bör tillägga.
— Kom ihåg, David, att ända till denna stund har det varit
Georges, som har talat till dig! Men nu får du med körkarlen att göra. Du minns nog av gammalt vem man tänker
på, när man talar om Den, som inte vet av någon försköning.
I nästa ögonblick står han upprätt med lien i hand och
kapuschongen nerdragen över pannan.
— Du fånge, kom ut ur ditt fängelse! ropar han med hög och klingande röst.
I detsamma reser sig David Holm från marken. Han vet inte hur det har tillgått, men han står plötsligen upprätt. Han vacklar, allt tycks gå runt för honom, både träd och kyrkvägg, men han kommer fort till jämvikt.
— Se dig om, David Holm! säger en stark stämma till honom. Han lyder i ögonblickets förvirring. Framför honom på marken ligger utsträckt en lång karl av präktig kroppsbyggnad, men klädd i smutsiga paltor. Han ligger där
nersölad av blod och jord, omgiven av tömda flaskor, med ett
rödsprängt, uppsvällt ansikte, vars ursprungliga drag man
inte kan gissa sig till. En irrande ljusstråle från de avlägsna lyktorna återkastas med en hatfull, illvillig glans i de smala ögonöppningarna.
Framför denna liggande gestalt står han själv, han också en lång karl av en präktig kroppsbyggnad. Samma ruskiga och smutsiga plagg, som den döde bär, är också han iförd. Han står framför denne andre som hans dubbelgångare.
Men dock inte fullt en dubbelgångare, ty han är ett intet.
Eller det är kanske orätt att säga ett intet, utan en bild. En bild av den andre, som har blivit sedd i en spegel och som har trätt ut ur glaset och lever och rör sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
