Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från det närvarande, avtar den, och hennes stämma blir allt
klarare.
— Gustavsson hörde inte till armén på den tiden, säger hon, annars hade nog Gustavsson fått vara med om en glad
nyårsafton. Några av bröderna och systrarna hade kommit opp till oss, och vi bjöd dem på te för första gången i det nya hemmet. Gustavsson kan inte tro hur glad syster Edit var åt att hon hade fått sätta opp en slumstation här, där hon var hemma och kände varenda fattig människa och visste vad de behövde. Hon gick och såg på våra filtar och madrasser och våra nymålade väggar och våra blanka kokkärl med en sådan glädje, att vi måste skratta åt henne. Hon var glad som ett barn, som man brukar säga. Och Gustavsson vet nog, att när syster Edit är glad, då blir alla andra glada.
— Halleluja, det vet jag, sade frälsningssoldaten.
— Glädjen varade så länge, som kamraterna var kvar, fortfor slumsystern, men när de hade gått, kom det över henne stor ängslan för allt det onda, som finns i världen, och hon sa till mig, att jag skulle bedja med henne, att det inte måtte bli oss övermäktigt. Så la vi oss ner på våra knän och bad för vår station och för oss själva och för alla dem, som vi hoppades få bispringa. Och just som vi låg på knä i bön, ringde det på portklockan.
Kamraterna hade så nyss gått. Vi sa till varandra, att en av dem kanske hade glömt något, som han ville hämta, men för säkerhets skull gick vi ner i porten båda två. När vi öppnade, såg vi inte någon av vännerna framför oss, utan
en av dem, som vår station var inrättad för.
Och jag ska säga Gustavsson, att där han stod i portöppningen, trasig och stor och så full, att han vacklade, föreföll han mig så förskräcklig, att jag greps av räddhåga och tyckte, att vi borde skylla på att stationen ännu inte var öppnad och låta bli att ta emot honom. Men syster Edit blev glad, att Gud hade sänt henne en gäst. Hon trodde, att han därmed ville visa oss, att han såg i nåd till vårt arbete, och hon lät mannen stiga in. Hon bjöd honom kvällsvard, men han svor åt henne och sa, att han bara ville lägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
