Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VII.
David Holm ligger åter nervräkt på dödskärrans botten, vred, inte bara på hela den omgivande världen, utan också på sig själv. Vad var det för ett vansinne, som nyss hade
kommit över honom? Varför hade han kastat sig till syster
Edits fötter som en ångerfull och botfärdig syndare? Georges
måtte visst skratta åt honom. En riktig karl bör kunna stå
för sina gärningar. Han vet ju varför han har begått dem.
Han ska inte rusa åstad och slunga allt sitt eget över bord
bara därför, att en flickunge säger, att hon är kär i honom.
Vad var det, som hade kommit över honom? Var det kärlek? Men han var död. Hon var död. Vad skulle detta vara för slags kärlek?
Den halta hästen har åter satt sig i rörelse. Den trampar
nu en av utfartsgatorna. Det bär utav bort från staden.
Husen blir allt glesare, och gatlyktorna står på långa avstånd. Man kan se fram till stadsgränsen, där de alldeles upphör.
Alltsom de nalkas den sista lyktstolpen, gripes han av ett
slags bedrövelse, av en oförklarlig ängslan för att avlägsna
sig från staden. Han känner, att han nu föres bort från
något, som han aldrig hade bort lämna.
Och i samma ögonblick, som han erfar denna ängslan, hör han genom allt kärrans obeskrivliga gnissel och skrammel ljudet av talande röster bakom sig. Han höjer huvudet för att lyssna.
Det är Georges, som är i samtal med någon, som tycks åka med dem i kärran, en passagerare, som han inte har märkt förrän nu.
— Nu får jag inte följa med längre, säger en mild röst,
som är så förkvävd av sorg och smärta, att den är nätt och
jämnt hörbar. Jag hade så mycket att säga honom, men han
ligger här vred och ond, och jag kan varken göra mig sedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
