Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Holm ska inte anstränga sig så där med att tala, säger
körkarlen. Det, som Holm tänker på, känner höga överheten
till punkt och pricka, men vi har inte velat låtsa om det.
Den sjuke spärrar upp ögonen i förvåning.
— Ja, Holm ser så stort på mig, säger körkarlen, men vänta, så ska Holm få höra! Tror inte Holm, att vi har reda på en karl, som en eftermiddag kom smygande in i en liten stuga — den sista i raden i en lång by —, där han trodde att ingen skulle vara hemma? Han hade legat länge i skogsbrynet och väntat på att husmodern skulle gå hemifrån, husbonden kunde han ju förstå var borta på arbete, och barn hade han inga sett till. Nu äntligen hade hustrun gått ut, med en mjölkkruka på armen, och karlen, som noga hade lagt märke till var hon gömt nyckeln, hade slunkit in i stugan.
— Hur vet konstapeln? säger den sjuke och vill sätta sig
upp i bädden i sin överraskning.
— Ligg bara stilla, Holm, säger körkarlen med den största
godmodighet, och bli inte rädd för sina vänner! Vi är väl
människor, vi också, här vid fångvården. Nu ska jag säga
honom vad jag mer vet. Jo, när den där karlen hade kommit
in i stugan, blev han skrämd, därför att den inte var tom,
som han hade trott. Det låg ett sjukt barn i en stor bredsäng
längst borta vid ena väggen och såg på honom. Han gick
sakta bort emot det, men då slöt barnet ögonen och låg så
stilla, som om det vore dött.
"Varför ligger du här mittpå dagen?" sade karlen. "Är
du sjuk?" — Men barnet rörde sig inte. "Du ska inte vara
rädd för mig", sa karlen. "Säg mig bara hur jag fortast
ska få litet mat, så ska jag strax gå min väg!"
Då barnet låg orörligt och inte ville svara, drog den
främmande ut ett strå ur sänghalmen och kittlade det under
näsan. Barnet tog till att nysa, och då kom karlen i skratt.
Barnet såg först med stor förundran på honom, men så började det att skratta, det också. "Jag tänkte försöka låtsa, att jag var död", sa det. — "Jag såg det, men vad skulle det tjäna till?" — "Du har väl hört, att om du möter en björn i skogen", sa barnet, "så ska du kasta dig ner på marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
