- Project Runeberg -  Körkarlen /
103

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

David Holm böjer sig fram, ser skarpt på henne och ryser
till för en plötslig tanke.

Hustrun går inte, hon hasar och trevar sig fram genom rummet till bädden i hörnet, där hennes två barn ligger och
sover.

— Det är synd, säger hon och böjer sig ner över dem, de är så vackra.

Hon sätter sig bredvid dem på golvet och ser länge först
på den ena och sen på den andra.

— Men jag måste bort, säger hon, och jag kan inte lämna
dem här efter mig.

Hon stryker tafatt och ovant över deras huvuden.

— Ni får inte bli onda på mig, säger hon, för det jag gör.
Det är inte mitt fel.

Medan hon ännu sitter på golvet och smeker barnen, går det återigen i porten. Hon spritter till på nytt och förblir
orörlig, tills så lång tid har förgått, att hon kan förstå, att det inte var hennes man, som kom in. Då får hon brått att resa sig.

— Jag måste skynda mig, säger hon till barnen i en hemlighetsfull viskning. Det ska snart vara gjort, bara han
inte kommer och hindrar mig.

Hon företar sig ändå ingenting, utan går bara fram och
tillbaka i rummet.

— Det är någonting, som säger mig, att jag ska vänta till
i morgon, mumlar hon halvhögt, men vad skulle det tjäna
till? I morgon är en dag som alla andra. Varför skulle han
vara mildare då än i dag?

David Holm tänker på det där döda, som ligger borta i
kyrkpromenaden och som snart ska grävas ner i jorden
såsom varande till intet annat nyttigt. Han nästan längtar
efter att hustrun på något sätt ska få veta, att hon inte mer behöver vara rädd för honom.

Åter hörs ett svagt buller. Det är en dörr inne i huset, som öppnas och stänges, och på nytt darrar hustrun till och påminner sig vad det är för ett företag, som hon har i tankarna. Hon går hasande och huttrande fram till spisen
och börjar lägga in ved för att tända upp eld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free