- Project Runeberg -  Körkarlen /
110

(1912) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där hemma, som var rädd för honom, då inte en gång syster
Maria — — —

De stannade äntligen framför porten till gården, där han
bodde, och slumsystern hjälpte honom att öppna den.

— Nu kan väl Holm reda sig själv, sade hon, färdig att gå.

— Det vore nog bra snällt, om syster Maria ville ropa åt
henne där uppe, att hon kommer ner och hjälper mig.

Slumsystern höjde på axlarna.

— Vet Holm, att en annan natt skulle jag kanske ha passat opp Holm, men i natt har jag ingen lust. Det får vara nog nu.

Hennes röst dog bort i en snyftning, och hon skyndade
från honom.

När han strävade uppför den branta trappan, tycktes det
honom, att allt nu måste vara för sent. Och i alla händelser, hur skulle han kunna förmå hustrun att tro honom?

Medan han var nära att sjunka ner på trappstegen i mattighet och missmod, kände han åter den lätta smekningen
över pannan. "Hon är mig nära", tänkte han. "Hon vakar
över mig." Och han fick kraft att arbeta sig upp till översta trappsteget.

När han öppnade dörren, stod hustrun alldeles framför
honom, liksom hade hon skyndat dit för att regla, så att han
inte skulle kunna komma in. När hon såg, att hon hade
kommit för sent, drog hon sig tillbaka upp mot spisen och
blev stående med ryggen vänd åt den, alldeles som skulle
hon där ha något, som hon ville gömma och förvara. Hon
hade samma stela ansiktsuttryck, som då han gick, och han
sade genast till sig själv:

— Hon har inte gjort det. Jag har kommit i tid.

Med en snabb blick bort till barnen förvissade han sig
om att det verkligen var så.

— De sover ännu. Hon har inte gjort det. Jag har kommit i tid, sade han än en gång till sig själv.

Han sträckte ut sin hand åt den sidan, där Georges hade
stått nyss förut. Han trodde sig märka, att en annan hand
slog till och tryckte den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:14:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/korkarlen/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free