Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden till Härnösands stads anläggning år 1583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpstäderna, och då stodo sig de goda ångermanlänningarna
slätt. År 1577 framförde också "präster, bönder och den
menige man’ i Ångermanland sina bekymmer med
anledning av den ringa tillförning med penningar, salt och
annan nödtorft, som hade rått i flera år. Särskilt nämnda
år hade från Stockholm kommit endast en liten skuta, och
denna kunde ej fylla menige mans behov. Från Gävle
hade visserligen flere skutor infunnit sig, men dessa hade
kommit "på sin egen hand och fördel med fiskeri", och
alla hamnar i närheten vore uppfyllda med borgare och
köpmän, från de förmögnaste till de ringaste. Dessa hade
också fått sådana Guds gåvor med strömming, att de själva
på sin fångst uppsaltat det salt, som de fört med sig.
Följden därav var den, att de icke kunde avyttra något av
denna vara till allmogen. Endast för "färsken strömming"
ville Gävleborna giva salt i byte, nämligen för en tunna 2
lispund. Härav följde, att allmogen var urståndsatt att
ordentligt insalta sin fisk. När den väl forslat
strömmingen till sin sedvanliga marknadsplats, blev deras
dåligt saltade strömming där skydd och föraktad, så att
bönderna mestadels måste föra den med sig hem oföryttrad.
Även rådde brist på reda penningar. Vad meningen vore
härmed, säga de klagande, visste väl köpstadsborna själva
och Gud; för allmogen vore följden den, att den bleve platt
fördärvad, och de uttryckte under gråt sin fruktan att ej
tillbörligen kunna utgöra sin skatt till kronan.
Förut hade det varit bättre ställt, heter det vidare,
särskilt medan landsköpmän i Hälsingland och
annorstädes hade haft lov att besöka deras marknad. Då erhöllo
ångermännen penningar och annan nödtorft, vilket lände
till god hjälp vid skattens erläggande. Till sist klagas det
över den tull, som konungens utskickade tullnärer året
förut hade begynt uppbära av köpsvenner och landsköpmän
och nu förvänt in uppå (ung.=utsträckt till) de fattige män,
som vore bofasta i landet och intet annat hade att fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
