Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gjorde vad man kunde för att hindra planens
verkställande. Underlagmannen i Medelpad hette på denna tid
Peder Månsson Helsing, och han synes i mångt och
mycket stått på allmogens bästa. Till honom vände sig nu
landets inbyggare och "anföllo honom med bön", att han skulle
skriva till lagmannen — Axel Oxenstierna — och söka
förmå honom att avstyra företaget. Peder Månson gjorde dem
till viljes och avsände till den ändan den 7 nov. 1621 från
Ordsil (= Orsil, by i Timrå i Medelpad) ett brev till
rikskanslern. I detta heter det bland annat, att anläggningen alls
icke vore av behovet påkallad. "Det arma landet" låge så
gott som mitt emellan två köpstäder, Hudiksvall och
Härnösand, som vardera hade sin marknad. Till dessa hade man
ifrån Sundsvall högst halvannan dagsled, och på dem hade
man dittills fyllt sina behov, så att dem ingen del felats.
Därför bådo de att bliva av med den nya staden.
Allmogens bemödanden kröntes emellertid ej med
framgång, ty trots motståndet uppstod staden.
Förhållandet mellan allmogen och den nya stadens borgare var
emellertid allt annat än vänskapligt. En Tunabo vid namn
Peder Larsson i Bergum synes ha riktigt sjungit ut med
vad man på landet tyckte om de senare: han hade
skamligen omtalat och "deformerat" (vanryktat) staden, vilken
enligt hans mening borde ha varit "i helvetet", och alla
dess invånare vore lappare, packare, skinnare och
skavare. Härför fick han år 1663 plikta icke mindre än 40
mark. Bönderna klagade också, att de i Sundsvall ej finge
penningar till kronans utlagor; men borgerskapet å sin
sida besvärade sig över att bonden hölle sitt gods för dyrt
eller sålde det på främmande ort. På landsting i
Sundsvall år 1646 ägde förlikning rum. Landshövding Hans
Strik höll detta ting, och hans verk var det väl, att
överenskommelsen kom till stånd. Bönderna förbundo sig nu
att året omkring sälja allt sitt gods till Sundsvalls borgare
efter Härnösands marknadsgång, varemot också borgarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
