Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedrövade kvinna nu satt uti stor fattigdom och icke rätt visste,
vad hon skulle företaga sig, bedja de om lindring i
skatten för henne för det året, att hon, fattig kvinna, ej må
alldeles landsflyktig bliva. Den varmhjärtade
förespråkaren hade icke talat för döva öron: hon erhöll ett års
frihet på den ordinarie räntan.
På tinget i Njurunda i Medelpad 1642 omtalas, att Hans
Joensson i Hudiksvall hade varit eller skulle med sin skuta
till Härnösands marknad, men därvid miste han henne
emellan Bremön och Åstholmen. Farkosten, som var full
med Härnösands marknadsgods, kom emellertid i land i
Bergefjärden. En kista bärgades, och överst i denna låg en
bönbok jämte en bössa och därunder några hundra alnar
lärft. Av Lars Nilsson i Nolby återfordrade nu
Hudiksvallsbon sin bönbok, men om det övriga hittegodset talas
ej.
En annan gång, år 1644, var olyckan framme i
Remsle- eller som man nu säger, Sollefteåforsen, och de, som
träffades därav, voro män, stadda på färd till Härnösands
marknad. Där skulle de nämligen leverera kronans stadgelax från Långsele-forsen och andra gärde-persedlar från
Ramsele socken.
Men när de kommo till den nämnda forsen, "som i
Soletha socken belägen är", slogs deras båt sönder i forsen.
Därvid miste Lars Månsson i Hamre och Peder Jonsson i
Flo i Långsele 1 tunna och 7 pund stadgelax. Vid samma
tillfälle förlorade två fjärdingsmän från Ramsele utom
andra saker, som väl voro deras egna tillhörigheter, 1
tunna 7 pund stadgelax och 12 pund kött, som i Härnösand
skulle levereras till kronans betalning.
Laurentius Johannis, P[astor] Solethensis, är den, som
berättar om händelsen och på de fattiga männens vägnar
hos konungen anhåller, att den sålunda uppkomna resten
måtte bliva dem tillgiven. Sedan denna berättelse på tinget
i Sollefteå befunnits vara alldeles i sanning, fingo också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
