Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräns härför och föreskrev, att allmogen skulle få besöka
"frimarknaden, som uti Hernösand hålles", om den hade
lust att där sälja sitt gods, men ock de enskilda
"sockenmarknaderna", om den så ville.
År 1626 utkämpades ännu en liten dust mellan
Ångermanlands allmoge och Härnösands borgare. Det gällde
nu igen, huruvida marknaden skulle fortfara eller ej. I
Härnösand begärde man att få marknaden utbytt mot en
torgdag. Det skäl, som härför anfördes, lät ganska
kraftigt: "eljest kunde borgerskapet ej bliva behållet".
Ångermännen hade fått kännedom om planen och ingingo till
regeringen med en skrivelse, daterad den 6 april 1626,
vilken röjer en fast otrolig fiendskap till handelsmännen i
staden. De hade förnummit borgarnas avsikt, men bleve
marknaden "avklagad", så att borgarne allena finge
"regera landet", skulle det vara bönderna till en "märkelig
skada". Redan nu hade de det svårt. Försträckte
borgaren dem några penningar, toge han gods för dess halva
värde; "mycket mera, om marknaden bliver avskaffad".
Emedan bönderna ej kunde komma till andra städers
marknader eller för den långa vägens skull till Kopparberget,
skulle de alldeles vara överlämnade åt borgarens godtycke,
och den fattige bondens gods bliva vanvårdat. Skriften
har åtskilligt mera att förtälja om bondens vedermödor,
men vi måste förbigå det och inskränka oss till att anteckna
allmogens farhåga, att kungen, om han bifölle
borgerskapets begäran, framdeles där skulle få ett öde land.
När allmogen i så hårda ord utfar mot borgerskapet i
Härnösand, bör man komma ihåg, att ej så liten överdrift
kan föreligga. Ville man på denna tid skildra sin nöd i
något avseende, så begagnade man gärna språkets
starkaste uttryck. Mera vikt fästa vi vid en anmälan av
arrendatorn av Ångermanland, Anders Eriksson, vilken den 16
juni 1629 uppdrar åt länsmännen i Torsåkers, Boteå och
Sollefteå gäll att hava uppseende med en stor del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>