Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsmässmarknaden efter 1583 till den stora brand, som övergick staden under marknaden år 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon inskränkning i de främmandes handelsrättigheter
lyckades man dock ej utverka sig; tvärt om fick man ett
ganska ampert svar. Borgerskapet kunde självt besinna,
heter det i kungl. brev den 31 okt. 1650, att all handel
vore av fri natur. Finge ej de främmande fritt handla och
vandla uti sådana marknader, utan bleve allmogen, då
såsom andra tider, stadens invånare allene "tillbundne", så
kunde därav intet annat följa än allmogens och gemene
mans ruin och undergång. Med frimarknaden skulle det
därför förbliva såsom hittills. Men alldeles förgäves hade
man dock icke klagat. Det bestämdes nämligen nu, att
de främmandes fria handel ej skulle räcka längre, än nätt
och jämnt så länge marknaden varade. När
marknadstiden vore ute, skulle därför främlingarna strax föra sitt
gods därifrån eller ock inlägga detta i bodar där i staden,
vilket emot en billig hyra ej kunde dem förvägras. Men av
de sålunda magasinerade varorna, finge de dock ej avyttra
eller försälja det ringaste marknadstiderna emellan.
När Gustav II Adolf år 1622 stadfäste Härnösands
privilegier, förbjöds det invånarna i landskapet att med sina
varor segla längre än till Härnösand; däremot skulle
stadens borgare vara förpliktade att skaffa landets inbyggare
alla deras nödtorfter, såsom spannmål, salt, järn, hampa
och vad mera, som de behövde. Visserligen föreskrevs det
samtidigt, att borgarna ej skulle få tvinga allmogen att
sälja sitt gods efter det köp eller pris, som vore gängse på
stadens enskilda marknader; men detta torde ha betytt
föga. Glädjen var också synbarligen mycket stor, när år
1648 på lands- och lagting i Ångermanland upplästes
landshövdingens meddelande om det kungl. brev, som innehöll
tillåtelse för allmogen i Medelpad, Ångermanland och
Jämtland att besöka Gävle marknad, som hölls den 16 januari.
Det kungl. brevet kom landshövdingen till handa den
11 januari, "när klockan var 11 slagen", och samma dag
utfärdade han skrivelse om dess innehåll till de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
