Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marknadslivet belyst av rättegångshandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humla och lin till bröllop och bohag". Och därefter
heter det hos Buræus: "När ådalsmännen draga till
Korsmässan utför älven, då gå hustrurna landvägen och tigga
ihop humla och lin". Av detta sistnämnda bruk ha vi i
senare tider ej funnit något minne. Men den förra
anteckningen syftar tydligen delvis på den ännu i förf:s barndom
gängse seden att "gå fästmö". När en kvinna, som ej var
särskilt välbärgad, tänkte gifta sig, begav hon sig ut i
nejden för att uppsamla gåvor av spannmål. Hon klädde
sig i sina bästa kläder, lade ett vitt kuddvar på armen och
gick så från gård till gård. Så gott som överallt skänkte
husmödrarna henne större eller mindre gåvor av
spannmål, som stjälptes i kuddvaret. På så sätt kunde hon få
en god hjälp till bosättningen. Fästmögången var alls icke
något vanärande eller betraktades som tiggeri, men samma
person fick ej gå fästmö mera än en gång.
Att på Korsmässan ej allt tillgick så som sig bort, se
vi ju från flera redan omtalade rättegångsförhandlingar.
Rätt ofta åtalades någon eller några för att de använt
okvädinsord. År 1647 blev Peder Nilsson, en köpsven ifrån
Gävle, överbevisad om att hava okvädat kämnären Lars
dubblare, och som han ej kunde neka därtill, fälldes han
att böta 6 mark. På vad sätt mannen blivit okvädad,
nämnes ej, men det torde förtjäna att omtalas, att han året
därpå själv fick plikta, för det han tagit mutor. En man
hade nämligen med 2 tunnor strömming rott packarna
förbi, och för 6 dalers mutor lät kämnären det ske. Kanske
Gävlebon hade förevitat kämnären något sådant.
Så synnerligen vänliga torde köpmännen ej alltid ha
varit emot den allmoge, som infunnit sig på marknaden.
Johan Månsson Håll ifrån Gävle var hösten 1650 på denna
men skickade sig därvid så, att han blev lagförd för sitt
beteende mot en bonde. Det heter, att han indragit denne
[tydligen i sin bod], köpt av honom ett pund lin samt
vägt detta med sitt eget betsman och försäkrat honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
