Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marknadslivet belyst av rättegångshandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rådmannens "betjente" Nils Buller fordrade sedan en
tunna till av Pål.
På Boteå ting i april 1683 kom saken före. Efter flera
förhör, varvid alla vittnena intygade Påls uppgifter, dömdes
han fri från laxtunnan.
Till Korsmässmarknaden kom år 1698 Nils Olufsson
i Gideåbacka i Grundsunda socken och medförde därvid i
två penningpungar, som han hade i byxsäcken, den
ansenliga summan av 900 daler kopparmynt, som han skulle
lämna till befallningsman Oluf Westman. "Något plägad"
av sin svåger Hans Damming, gick han till Hans
Mårtensson och köpte ett stenkrus med 5 böcker papper samt för
4 öre brännvin. Därpå gick han in i samme mans stuga,
där han somnade. Hans hade vid köpslagandet märkt, att
Nils hade flera penningar och ville icke ha honom i sin
gård för misstankar, om något skulle hända. Han skickade
därför till hans svåger bud att hämta honom dädan.
Dennes dräng kom också, men då var Nils Olufsson så hårt
insomnad, att han icke kunde få honom därifrån. Hans
bad nu drängen uttaga penningarna ur byxsäcken, vilket
skedde, varpå den ena pungen stoppades i den andra, och
den yttre förseglades. Hans tänkte först låta drängen bära
penningarna hem med sig men gick likväl själv med,
efter han icke så grant kände drängen. Svågern Damming
kastade sedan pungen neder i en kista.
Morgonen därpå kom Nils Olufsson till sin svåger och
frågade efter penningarna, varvid denne tog fram pungen.
Nils tyckte emellertid, att denna var mycket slak, och
endast i vittnens närvaro ville han uppräkna penningarna.
Så skedde, och då fattades 23 daler kopparmynt.
Damming hade, när han gömde pungen, icke sett, om på den
var hål, varigenom penningar kunnat falla ut.
Året därpå drog Nils saken inför Härnösands
rådstugurätt med begäran, att rätten ville, såsom det heter, hjälpa
honom till sådant utslag, som kunde vara honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
