Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härnösands stads brand 1770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
summan, men därpå ville postmästaren ej gå in. Han hade
köpslagat för proviantmästaren Jonas Modin och intet åt
sig själv. Hade Solberg fört sin strömming på dennes
skuta, så skulle han ock fått penningarna; men nu hade han
låtit strömmingen brinna upp, och därför finge han skylla
sig själv.
Men djäknen gav sig ej. Han stämde postmästaren för
rätta och bemötte där dennes invändning. Postmästarens
fullmäktig hade, sade han, varit i en bod och packat
strömmingen till sig samt även vältrat honom ut ur boden samt
sagt sig strax skola komma igen och taga den, uppgifter,
som ock styrktes av Hans Linds änka, i vilkens bod
packningen skett. Slutet blev det, att postmästaren dömdes att
fullgöra sitt ingångna köp, och djäknen fick sina troligen
väl behövliga penningar.
Att noggrant angiva, av huru stor omfattning branden
var, faller sig litet svårt. I sin beskrivning över
Ångermanland säger Hülphers, att "en stor del av staden" vid detta
tillfälle "lades i aska". Av ungefärligen samma innehåll
äro också samtida anteckningar i rådhusrättens protokoll.
Den 23 sept. eller blott några dagar efter branden talas där
om elden, som "staden avbränt"; något senare heter det
vid ett annat tillfälle, att "elden gick över hela staden",
och åter vid ett annat, att "hela staden blev till total ruin
avbränd med publika byggningar, som voro inuti staden,
samt en del av bogården kring kyrkan jämte mångens lösa
egendom." Ödeläggelsen hade således varit allmän.
Efter branden dröjde det naturligtvis icke länge, förrän
rannsakning hölls om dess uppkomst. Början därmed
gjordes redan den 23 sept. Men då infunno sig blott Olof
Pålsson och Hans Olofsson samt djäknen Granström, vilka
tydligen ansågo sig ha minst att frukta av förhandlingarna.
Olof Nilsson, mannen från Hallsta, och Hans Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
