Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
LEO TOLSTOJ
med det dova hästtrampet och prasslet, som den långsamt
framryckande truppen åstadkom i det höga gräset.
Blott någon enstaka gång hördes ett rassel från artilleriet,
en klang av bajonetter som stötte ihop, ett undertryckt samtal,
en hästs frustning. Av doften från det saftiga, daggvåta gräset,
som lade sig under hästhovarna, av den lätta dimma, som steg
från marken, och den på två sidor öppna horisonten kunde vi
sluta att vi tågade fram över en vidsträckt äng.
Naturens sköna, stilla majestät var som en maning till frid
och harmoni.
Kan det verkligen bli människorna för trångt i denna vackra
värld, under denna omätliga stjärnhimmel? Kunna verkligen
känslor av hat, hämndlust och begär att förgöra sina likar slå
rot i människans själ mitt i denna underbart härliga natur?
Allt ont i människohjärtat borde väl försvinna vid umgänget
med naturen, detta det omedelbaraste uttrycket för skönhet
och godhet.
Krig! Vilken ofattlig företeelse! Då förnuftet gör sig frågan:
är det rätt, är det oundgängligt? svarar alltid en inre röst: nej.
Endast beständigheten i den onaturliga företeelsen gör den
naturlig, endast självbevarelsedriften ger den ett sken av rätt.
Vem kan betvivla att i ryssarnas krig med de kaukasiska
bergsfolken den rätt som bärflyter ur självbevarelsedriften är
på vår sida? Om detta krig inte vore, vad skulle trygga alla
angränsande kultiverade ryska besittningar för plundring, mord
och överfall av vilda .och krigiska folkslag? Men låt oss ta två
enskilda individer. Dåt oss tänka på trashanken Dzjemi, som,
då han hör att ryssarna nalkas, med en förbannelse tar ned sin
gamla räffelbössa från väggen och med tre, fyra laddade
patroner, som han inte skjuter bort i onödan, rusar giaurerna till
mötes och som då han ser att ryssarna ändå rycka fram och
närma sig hans besådda åkrar, som de trampa ner, hans »sakla»,
som de sätta eld på, den ravin, där hans mor, hustru och barn
darrande gömt sig — i maktlöst raseri slungar bössan, drar ned
papachen över ögonen, stämmer upp en dödssång och med blotta
dolken i handen störtar mot de ryska bajonetterna. Är den ur
självbevarelsedrift härflutna rätten på hans sida eller på
officerens, som är med i generalens svit och sjunger en fransk
chan-son just då han rider förbi oss? Han har familj, släktingar,
vänner och underhavande i Ryssland och sina plikter mot dem,
han har ingen anledning och önskan att ligga i delo med bergs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
