Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
LEO TOLSTOJ
Av värdinnans bistra uppsyn förstod Lukasjkas mor att det
inte var värt att säga något mer, hon tände trasan med en
tändsticka och reste sig.
— Glöm inte bort det, mor, lägg orden på minnet. Men nu
måste jag hem och elda, tillade hon.
Då hon gick tvärsöver gatan, svängande den tända trasan i
sin utsträckta hand, mötte hon Marjanka, som neg för henne.
— Ståtlig flicka, duktig flicka, tänkte hon och såg på den
unga skönheten. Inte behöver hon växa till, just på tiden hon
gifter in sig i ett bra hus, gifter sig med Lukasjka.
Mor Ulitka på sitt håll hade sina funderingar, och hon blev
sittande kvar på tröskeln, försjunken i djupa tankar, ända tills
dottern kallade på henne.
VI.
Stannitsans manliga befolkning tillbringar sitt liv på
fältmarscher och vid kordongerna eller »posterna», som kosackerna
själva säga.
Samme Lukasjka, som gummorna i stannitsan talat om, stod
fram mot kvällen i Nizjne-Prototskipostens vakttorn. Lutad
mot balustraden såg han kisande ömsom bort över Terek, ömsom
ned på kamraterna och växlade då och då ett ord med dem. Solen
närmade sig redan den snöhöljda bergsryggen, som lyste vit
ovanför de krusiga molnen. Över molnflockarna som böljade
kring dess fot lägrade sig allt mörkare skuggor. Luften började
få den genomskinlighet som hör kvällarna till. Från den täta
storskogen fläktade det svalt, men kring posten var det ännu
hett. De pratande kosackernas röster klingade allt klarare, och
ljudet blev liksom stående i luften. Den bruna, snabbflytande
Terek framträdde skarpare, som en rullande massa, mot de
orörliga stränderna. Dess vatten hade börjat sjunka, och här och
var på stränder och bankar syntes mörka fläckar av våt sand.
Stranden mittemot kordongen låg helt öde, endast en ändlös,
låg vasskog sträckte sig ända upp mot bergen. Litet på sidan såg
man en tjetjentsisk aul på den flacka stranden, med lerhyddor,
platta tak och trattformiga skorstenar. Kosacken i Vakttornet
följde med sitt skarpa öga tjetjentser i blå och röda dräkter, som
skymtade genom kvällsröken där långt borta i den pacificerade
aulen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
