Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
LEO TOLSTOJ
raskt och lugnt gående och slog med ett spö mot staketstolparna. . .
Lukasjka reste sig. Marjanka ryckte till och stannade.
—■ Du din satan! Så du skrämde mig! Du gick inte hem, du,
sade hon och brast i ett ljudligt skratt.
Lukasjka slog ena armen om flickan och tog henne med andra
handen om kinderna. —• Vad jag ville säga dig. . . det var. . .
rösten darrade och svek honom.
— Tycker du det är dags att prata nu? svarade Marjanka.
Mor väntar på mig, och gå du till din käresta.
Hon gjorde sig lös ur hans famntag och sprang några steg.
Då hon kommit till sin gårdsport, stannade hon och vände sig
mot kosacken, som sprang bredvid henne och försökte övertala
henne att stanna en enda minut.
— Nå, vad var det du ville säga, din nattblacka? och åter
skrattade hon.
—• Du får inte driva med mig, Marjanka! Om jag har en
käresta, så än sen? Henne må tusan ta. Säg bara ett ord, så har
du mig —. vad du vill gör jag. Hör här! (Och han skramlade med
pengarna i fickan.) Nu skall vi leva lustigt. Alla andra har roligt,
men jag? För mig finns ingen glädje utan dig, Marjanusjka.
Flickan stod tyst framför honom, och med snabba
fingerrörelser bröt hon spöet i små, små bitar.
Plötsligt knöt Lukasjka näven och bet ihop tänderna.
—> Och vad skall man jämt vänta och vänta för? Har jag dig
kanske inte kär, mor lilla? Du kan göra vad du vill med mig,
sade han hastigt med bistert rynkade ögonbryn och grep hennes
båda händer.
Marjanka bibehöll det lugna uttrycket i ansikte och röst.
—- Morska dig inte nu, Lukasjka, utan hör på vad jag säger,
svarade hon, och utan att lösgöra sina händer sköt hon kosacken
litet ifrån sig. Jag är ju bara en flicka, men hör på mig. Det är
inte jag som bestämmer, men har du mig kär, så skall jag säga
dig en sak. Släpp mina händer, jag skall säga det godvilligt.
Gifta mig med dig skall jag, men vänta dig aldrig några dumheter
av mig, slöt hon utan att vända bort ansiktet.
—- Gifta dig, säger du? Giftas —■ den saken beror inte pä oss.
Du skall tycka om mig av dig själv, Marjanusjka, sade Lukasjka,
och från mörk och vred blev han med ens åter undergiven och
öm, smålog och såg henne djupt in i ögonen.
Marjanka tryckte sig intill honom och kysste honom hårt
på munnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
