Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
leo tolstoj
— Som ni är en adelsman, började kornetten, och eftersom
jag kan supponera beträffande mig själv att vi också äger officers
rang och alldenstund torde vi på sätt och vis alltid kunna komma
till uppgörelse med varann, som alla personer av adlig börd. (Han
gjorde en paus och såg med ett småleende på gubben och Olenin.)
Men i fall att ni hade någon önskan, med mitt bifall, så eftersom
min hustru är en enfaldig kvinna av enkelt stånd, kunde hon inte
i den närvarande stunden rätt förstå era ord av gårdagens datum.
Förty mitt kvarter kunde lämnas till regementsadjutanten för
sex penningar utan stall, ehuruväl som adlig person skulle jag
gärna vara villig att avstå det för intet. Och alltefter er önskan så
kan jag som själv av officersstånd personligen träffa
överenskommelse med er i allt och såsom invånare i denna landsända icke
efter bruken här, och i allo uppfylla villkoren . . .
— Han uttrycker sig klart, han, muttrade gubben.
Kornetten fortsatte ännu länge att orda i samma stil. Inte
utan möda tydde Olenin meningen så, att kornetten önskade sex
silverrubel i månaden för logiet. Han gick villigt in därpå och
erbjöd gästen ett glas te. Kornetten vägrade.
— Efter vår enfaldiga sed, sade han, anser vi det likasom för
en synd att bruka ett världsligt glas. Med min bildning skulle
jag fullväl kunna beakta förhållandet, men min hustru i sin
mänskliga svaghet. . .
— Behagar ni te?
— Om ni tillåter skall jag hämta mitt eget särskilda glas,
svarade värden och gick ut på trappan. Kom hit med ett glas!
skrek han.
Efter några minuter öppnades dörren och en solbränd ung arm
i röd ärm stack in ett glas genom dörren. Kornetten gick fram och
tog glaset och viskade något till dottem. Olenin hällde i te åt
värden i det »särskilda», ät Jerosjka i det »världsliga» glaset.
—■ Men jag vill icke uppehålla er, sade kornetten och stjälpte
i sig det brännheta teet. Jag är för min del i högsta mån
intresserad av fiskfångst och vistas här så att säga endast på besök, som
rekreation från tjänsten. Jag skulle också vilja pröva min lycka,
om icke Tereks håvor skulle kunna falla på min lott. Jag vågar
hoppas att ni också gör mig äran någon gång att dricka en
frände-bägare efter vår kosacksed, tillade han.
Kornetten bugade, tryckte Olenins hand och gick.
Medan Olenin gjorde sig i ordning, hörde han kornetten med
hög befallande röst utdela order ät sitt husfolk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
