Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
123
Vinet sattes fram. Lukasjka slog sig ner och fattade muggen.
— Om Gud vill skall jag väl kunna betala dig igen, sade han
och tömde den. Vad heter du?
— Dmitrij Andrejevitj.
— Ja, Gud skänke dig allt gott, Mitrij Andrejevitj. Vi skall
vara vänner. Kom och hälsa på oss ibland. Fast vi inte är rika,
nog skall vi kunna fägna en god vän alltid. Jag skall säga åt mor
att om du behöver något så — kajmak eller vindruvor. Och om
du kommer till kordongen, skall jag vara din passopp på jakten,
på floden, var du vill. Om jag bara hade vetat detta häromdan!
Jag fällde en riktig bjässe till vildgalt. Jag delade upp den mellan
kosackerna, men då skulle jag ha burit den till dig i stället.
— Tack, tack skall du ha. Men spänn honom bara inte för
vagn, han är inte inkörd.
— Vem spänner en häst för vagn? Men nu skall jag säga dig
en sak, Lukasjka sänkte rösten, jag är vän med Girej-khan, han
har skickat bud att vi skall lägga oss på lur vid vägen de färdas
ner från bergen, och vi kan följas åt vi två. Jag skall inte förråda
dig, jag skall vara din murid.1
— Ja ja, vi skall följas åt någon gång.
Lukasjka tycktes ha lugnat sig fullständigt och satt sig in i
sitt förhållande till Olenin. Hans obesvärade, kamratliga sätt
förvånade denne och berörde honom till och med litet obehagligt. De
pratade länge, och det var långt lidet på natten, då Lukasjka
äntligen tryckte Olenins hand och lämnade honom. Han hade druckit
mycket, men var inte överlastad; Lukasjka berusade sig aldrig.
Olenin tittade ut genom fönstret för att se vad han skulle ta
sig till. Lukasjka gick med tysta steg och sänkt huvud. Då han
lett hästen ut genom porten, ruskade han plötsligt på huvudet,
hoppade, vig som en katt upp på hästryggen, högg tag i
grimskaf-tet, hojtade till och satte av i fyrsprång utför gatan. Olenin
hade trott att Dukasjka skulle skynda att dela sin glädje med
Marjanka, men fastän besviken i det avseendet kände han sig
ändå så till freds som aldrig förr. Han var glad som ett barn och
kunde inte låta bli att tala om för Vanjusja inte blott att han
givit Dukasjka hästen, utan också varför han givit den och hela
sin nya teori om lyckan. Vanjusja gillade inte denna teori och
förklarade att l’argent il n’y a pas, och att därför alltihop var larv.
Dukasjka skyndade hem, hoppade av hästen och lämnade den
1 Här väl ungefär = vapeitdragare. Muriderna äro en nuiselmansk
sekt i Kaukasien, som har de kristnas utrotande till mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
