Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
— Usch, det där har du lärt dig av guffar, sade Marjanka
och värjde sig. Låt bli mig!
Och båda skrattade de så att modern skrek åt dem att vara
tysta.
— Är du avundsjuk? viskade Ustenjka.
— Tokprat! Låt mig få sova. Varför kom du? Vad har du
här att göra?
Men Ustenjka gav sig inte.
— Jag skall tala om något för dig.
Marjanka reste sig på armbågen och jämkade på huvudduken
som hasat ned.
— Vad då?
•— Jag vet något om din hyresgäst.
— Det är väl ingenting att veta om honom, svarade Marjanka.
— Du din skojerska där, och Ustenjka gav henne en knuff
med armbågen och skrattade. Du vill ingenting tala om. Kommer
han och hälsar på hos er?
•— Ja, visst gör han det, sade Marjanka och rodnade plötsligt.
— Jag är rättfram av mig, jag, jag talar om hur det är för alla
människor, utlät sig Ustenjka, och hennes glada, rödblommiga
ansikte antog ett tankfullt uttryck. Vad skulle jag hyckla för?
Jag måtte väl inte göra något ont. Jag tycker om honom och
därmed jämnt.
— Menar du guffar?
— Ja visst.
— Men det är syndigt, invände Marjanka.
— Ack, Masjenjka! När skall man ha roligt, om inte så länge
man är flicka? Jag skall gifta mig med en kosack, och barn skall
jag få och slita ont skall jag. Vänta du, när du blir gift med
Dukasjka, kommer du inte ens att hinna tänka på något roligt, barn
och knog det blir alltihop det.
— Å, det finns väl många som har det bra, fast de är gifta.
Det gör ingen skillnad, svarade Marjanka likgiltigt.
— Men berätta då åtminstone hur det var med Dukasjka.
-— Hur det var? Han friade. Far begärde ett års uppskov.
Men nu har de kommit överens, och i höst gifter de bort mig.
— Men vad sa han åt dig?
Marjanka smålog.
— Det kan en väl förstå vad han sa. Han sa att han tyckte
om mig. Och så envisades han att jag skulle gå bort i vingårdarna
med honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
