Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
173
Runt omkring stodo äldre kvinnor och lyssnade till visorna.
Småpojkar och småflickor kilade kors och tvärs och lekte tafatt
i mörkret. Kosacker bildade en yttre ring, antastade flickor som
kommo i deras väg och slöto sig ibland till de dansande.
I skuggan av butiksdörren stodo Bjeletskij och Olenin i
trer-keskor och papacher och språkade, inte på bullrande
kosackmaner, men rätt högt, medvetna om att de voro föremål för allmän
uppmärksamhet. Sida vid sida i dalisringen gingo den fetlagda
lilla Ustenjka i röd besjmet och den majestätiska Marjanka i ny
skjorta och besjmet. Olenin och Bjeletskij resonerade om hur de
skulle kunna narra Marjanka och Ustenjka ut ur ringen. Bjeletskij
trodde att Olenin endast ville roa sig, men Olenin väntade på att
få sitt öde avgjort. Till vad pris som helst ville han träffa Marjanka
ensam, Säga henne allt och fråga om hon kunde och ville bli hans
hustru. Svaret var ju för länge sedan givet, men han hoppades
få säga henne allt vad han kände och att hon skulle förstå honom.
— Varför har ni inte sagt mig det förut? sade Bjeletskij.
Jag skulle ha ordnat alltihop åt er genom Ustenjka. Vad ni är
besynnerlig!
■— Ja, nu är det som det är. En gång, mycket snart för resten,
skall jag säga er allt. Båga nu bara för Guds skull att hon kommer
till Ustenjka.
— Det skall jag visst. Det är lätt ordnat. . . Jaså, du håller
dig till flickorna, du Marjanka, och inte till Bukasjka? vände sig
Bjeletskij för syns skull först till Marjanka, och utan att invänta
svar gick han så bort till Ustenjka och bad henne att hon skulle
ta Marjanka med sig hem. Han hade inte hunnit tala tillslut förrän
en ny visa stämdes upp och flickringen satte sig i rörelse.
De sjöngo:
Bakom lundén, bakom lundén
gångade en ungersven,
gick och vände om igen.
Första varvet som han går,
han med handen vinkar,
andra varvet som han går,
han sin mössa svingar,
tredje varvet som han går,
stannar han och talar så:
»Säg, hur länge skall jag vänta?
Måste banna dig, min fäntal
Varför vill du ej en stund
gå med mig i grönan lund?
Vad kan vålla att du är
vorden i en hast så fjär?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
