Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
177
— Har ni inte kyssts nog än? sade Ustenjka. När du har
blivit gift kan du kyssas, nu får du ge dig till tåls.
— God natt, Marjanka. I morgon går jag till din far och
talar själv med honom. Du får ingenting säga.
— Vad skulle jag säga? svarade Marjanka.
Båda flickorna började springa. Olenin fortsatte sin väg ensam
och gick i tankarna igenom allt som hänt. Hela kvällen hade ban
tillbragt på tu man hand med henne i vrån bakom ugnen. Ustenjka,
som inte för en minut lämnat stugan, hade pratat och nojsat
med de andra flickorna och Bjeletskij.
Olenin viskade med Marjanka.
— Vill du gifta dig med mig? frågade han henne.
— Du bara lurar mig, du tar mig inte, svarade hon lugnt och
glatt.
— Men älskar du mig? I Guds namn, svara!
— Varför skulle jag inte tycka om dig, du är ju ingen fuling,
svarade Marjanka skrattande och tryckte hårt hans båda händer
mellan sina grova. Såna vi-ita, vi-ita, mjuka händer du har, de
är ju som kajmak, sade hon.
— Jag talar allvar. Svara, vill du gifta dig med mig?
— Ja, varför skulle jag inte det, om far ger mig åt dig.
•— Kom ihåg att jag blir vansinnig, om du narrar mig. I
morgon talar jag vid dina föräldrar — friar.
Marjanka brast plötsligt i gapskratt.
— Vad är det åt dig?
■— Å, det är så lustigt.
— Det är allvar. Jag skall köpa en vingård och ett bus och
skriva in mig som kosack.
— Men kom ihåg, då får du inte tycka om andra flickor. Sånt
tål jag inte.
Olenin tröttnade inte på att åter och åter i tankarna gå
igenom hela deras samtal. Än sved det i honom vid minnena, än
tappade han andan av lycksalighet. Det sved i honom, därför
att hon trots allt varit lika lugn som vanligt, den nya situationen
tycktes inte det minsta uppröra henne. Det var som om hon inte
trott honom och inte tänkt på framtiden. Han fick intrycket att
hon älskade honom endast i det närvarande ögonblicket, och att i
framtiden fanns han inte för henne. Dycklig var ban dock därför
att allt vad hon sade föreföll honom ärligt menat och att hon
samtyckte att tillhöra honom. — Ja, sade han sig själv, först då
hon blir helt min kommer vi att förstå varann. För en sådan kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
