Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IiEO TOLSTOJ
De började spela och satte upp tre rubel var. Men Nechljudov
och fursten bara pratade.
— Har du sett såna små fötter hon har? sa den ene.
— Fötterna? sa den andre. Nej, men så vackert hår hon har.
De följde inte med spelet, bara pratade. Men Fjedotka han
spelade på fulla allvaret, han stötte var boll i fickan, medan de
bommade. Han vann sina sex rubel av dem var. Vete Gud vad
för sorts räkenskaper han och fursten förde, de betalade aldrig
varann, men Nechljudov tog upp två tferubelsedlar och räckte
honom.
— Nej, sa han, jag vill inte ta emot pengar av dig. Låt oss
spela ett enkelt spel kvitt eller dubbelt.
Jag lade ut bollarna. Fjedotka blev första, och de började
spela. Nechljudov gjorde än väldiga stötar, än lät han en boll
ligga — nej, sa han, jag vill inte, den är för lätt. Men Fjedotka,
han visste vad han gjorde. Han lät förstås inte märka något,
och liksom av en slump vann han partiet.
— Vi spelar kvitt eller dubbelt en gång till, sa han.
— Låt gå.
Återigen vann han.
— Det började ju bara med ett lappri, sa han. Jag vill inte
vinna några stora pengar av dig. Kvitt eller dubbelt?
— Låt gå.
Hur det än är, det svider i en att förlora femtio rubel. Nu var
det Nechljudov som bad: — Kvitt eller dubbelt. Och ju mer de
spelade, dess mer vart det. Tvåhundraåttio rubel klådde han
honom på. Fjedotka kände till knepen: en enkel stöt förlorade han,
men hörnorna vann han. Och fursten satt där och såg att det
artade sig till något allvarsamt.
— Assez, sa han, assez.
Jo vackert ... de bara fördubblade.
Till sist hade Nechljudov förlorat femhundra rubel och
någonting. Fjedotka lade kön ifrån sig och sa:
— Är det inte nog nu? Jag är trött.
Han var minsann villig att spela till ljusan dag, om han bara
tjänade pengar. Den andre vart än ivrigare: — Lägg ut och
lägg ut!
— Nej, sa Fjedotka, jag är sannerligen trött. Låt oss gå upp
i övervåningen, sa han, där kan du få ta revansch.
Där uppe spelade herrarna kort. Först var det preferens,
men sen gick de över till vingt-et-un.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
