Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
IiEO TOLSTOJ
Gott. Jag gick till honom om en månad. Han bodde störst
ätligt.
— Jag har sannerligen inga pengar, sa han, men kom tillbaka
om torsdag.
Jag kom på torsdagen.
— Är herrn hemma? sa jag.
— Ja, men han vilar, sa de.
— Gott, Jag skall vänta.
Han hade en kammartjänare med sig hemifrån. Det var en
liten gråhårig gubbe, simpel och rättfram. Han och jag började
prata.
— Vad skall husbond och jag vara här för? sa han. Vi har
trasslat in oss precis och varken ära eller gagn har vi av det här
Petersburg. När vi for hemifrån tänkte vi: liksom på salig herrns
tid — Gud vare hans själ nådig — skall vi åka omkring till furstar
och grevar och generaler; och vi skall gifta oss med någon fin
grevinna med hemgift och sen leva på herremansvis riktigt. Men
i stället har det bara blivit att ränna omkring på värdshus — det
är för galet! Furstinnan Rtist jev är vår köttsliga moster och furst
Borotintsev är vår gudfar, men kan man tänka sig, han var hos
dem en gång på Julen, och sen har han inte satt sin fot där. Folk
har börjat driva med mig till och med: din husbonde brås visst
inte på sin pappa, han, säger de. En gång sa jag åt honom:
Behagar inte nådig herrn åka och hälsa på moster? Hon tycker nog
det är tråkigt att hon inte har Sett nådig herm på så länge.
Det är så tråkigt där, Demjanitj, sa han.
Jo, jo, det var bara på värdshusen det var roligt. Om han
åtminstone hade någon tjänst att sköta, men inte, han bara sysslar
med kortspel och sånt, och det leder aldrig till något gott . ..
Ack ack ack, det bär i fördärvet med oss, vi rent föröds . . . Efter
salig frun — Gud vare hennes själ nådig — var det stora
rikedomar: över tusen själar och skog för trehundratusen. Allt har
han nu pantsatt, skogen har han sålt, godset har han ödelagt och
ingenting har han ändå. Där ingen husbonde finns, där är ju
förvaltarn förmer än husbonde: han skinnar muzjikerna in på bara
kroppen. Det enda han frågar efter är att stoppa sin egen ficka
full, sen får gäma alla svälta ihjäl. Häromdagen kom det två
muzjiker och förde fram klagomål från hela godset.
Han har precis ruinerat muzjikerna, sa de.
Och han? Han läste igenom klagoskriften och gav
muzjikerna tio rubel var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
