Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
235
-— Verkligen besynnerliga frågor . . . Han skriver och undrar
om det kan finnas svartsjuka utan kärlek ... He? Vasa? frågade
han och såg på oss.
— Mycket möjligt, sade Bolchov småleende.
-— Ja vet ni, i Ryssland är det härligt, fortsatte han, det lät
som om meningarna kommit rullande av sig själva Över hans
läppar. Då jag var i Tambov 52 blev jag överallt mottagen som
om jag varit en flygeladjutant. Vill ni tro mig, när jag steg in i
balsalen hos guvernören, så, vet ni.. . ja, jag blev ytterst väl
mottagen. Fru guvernörskan själv konverserade mig och frågade mig
om Kaukasien, och alla de andra på samma sätt... så jag blev
alldeles perplex ... De tittade på min guldvärja som om den varit
något riktigt märkvärdigt och frågade för vad jag hade fått den,
för vad jag hade fått Anna och för vad Vladimir, och jag berättade
förstås . .. Vasa? . . . Därför är Kaukasien bra, Nikolaj
Fjodo-rovitj, tillade han utan att invänta svaret. Vi är väl sedda, vi
kaukasier. En ung man, förstår ni, en stabsofficer med Anna och
Vladimir — det betyder mycket i Ryssland det. . . Vasa?
— Ni skröt nog också litet, Abram Iljitj, sade Bolchov.
-— Hihi, han slog till sitt vanliga, enfaldiga skratt. Det måste
man, förstår ni väl. Och sån härlig mat jag fick de där två
månaderna!
— Hur har man det där borta i Ryssland? Bra? frågade
Tro-senko, alldeles som om han frågat efter Kina eller Japan.
— Jo, var säker, vi drack så mycket champagne på de där
två månaderna, så det var rent förskräckligt.
— Prat! Ni drack säkert limonad. Men jag jag skulle ha
pimplat så de fått se hur kaukasierna kan dricka. Det är inte för
intet vi fått vårt rykte. Jag skulle ha gjort namnet heder och
riktigt visat dem vad vi förmår . . . Eller hur, Bolchov? tillade
han.
— Ja, du farbror har ju legat i Kaukasien redan i tio år, sade
Bolchov, och Abram Iljitj bara sex. . .
— I tio, nej, i nära sexton . . . Men bjud på en gök nu, Bolchov.
Det är kallt, brr ... Vi måste skåla, major, tillfogade han leende.
Men majoren, missnöjd redan förut med den gamle kaptenens
sätt mot honom, blev nu synbart förtörnad och ignorerade
majestätiskt förslaget. Han gnolade något och tittade åter på klockan.
■— Jag kommer då aldrig mer att återvända dit, fortsatte
Trosenko utan att ägna majorens misshumör någon
uppmärksamhet. Jag har vant mig av både med att tala ryska och skicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
