Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i december 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
IiEO TOLSTOJ
matros i kamelhårsrcck och en ljushårig pojke, som under tystnad
ro av alla krafter. Ni betraktar alla fartygen, som ligga strödda
över hela viken, sluparna, som likt små svarta punkter röra sig
på den glänsande, klarblå vattenytan, och stadens vackra vita
hus, färgade skära av morgonsolen, och vågbrytarens skummande
vita linje och de sjunkna skeppens svarta mastspiror, som
melankoliskt sticka upp här och där, och den fientliga flottan i fjärran,
som skymtar mot den kristallklara havsranden, och de små
saltbubblorna, som virvla i skummet kring årbladen. Ni lyssnar
till det entoniga ljudet av rösterna, som når er Över vattenytan,
och till den mäktiga kanonaden i Sevastopol, som tycks tillta
i styrka.
Det är inte möjligt annat -— vid tanken på att också ni är
i Sevastopol, måste det stiga en känsla av stolthet inom er och
blodet måste rinna snabbare i ådrorna.
— Ers välborenhet styr ju rätt på Konstantin, säger den
gamle matrosen, som vänt på huvudet för att se efter vilken
riktning ni ger båten.
•—• Alla kanonerna är ännu kvar på den, anmärker den
linhårige pojken, medan båten passerar längs med fartyget.
— Visst, den är ju ny, Kornilov har bott på den, förklarar
gubben och mönstrar fartyget också han.
— Titta, där går det löst, säger pojken efter en lång paus
och tittar på ett litet vitt rökmoln, som plötsligt uppenbarat
sig högt ovanför södra bukten och följs av en dånande krevad.
— Det är »han» som skjuter från det nya batteriet, säger
gubben och spottar helt lugnt i händerna. Seså, raska på, Musjka,
vi måste hinna fatt barkassen.
Och er båt glider hastigare fram Över vikens breda dyningar
och hinner verkligen upp en tung barkass, lastad med
ammunition och rodd av några ovana Soldater, och slutligen landar den
mitt ibland en hop farkoster av alla slag i Grafskajas hamn.
På kajen rör sig ett virrvarr av gråklädda soldater, svarta
matroser och brokigt utstyrda kvinnor. Kvinnorna sälja semlor,
ryska muzjiker med samovarer skrika: »Varm sbitenj!» och på
de nedersta trappstegen ligga högar av rostiga kanonkulor,
bomber, kartescher och kanoner av olika kalibrer. Litet längre
bort Öppnar sig ett stort torg, där väldiga stockar, gevärsställ
och sovande soldater ligga om Varandra. Där vimlar av soldater,
matroser, officerare, kvinnor, barn och månglare, där stå hästar,
åkdon, gröna kanoner och ammunitionskistor och kopplade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
