Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
IvËO TOLSTOJ
kvinnor kommo emellanåt ut på sina trappor för att se på
kanonaden.
Så gjorde också vår bekant, kalfaktorn Nikita, i sällskap
med den gamla matrosänkan, som han nu försonat sig med, och
hennes nittonåriga dotter. — Herregud, heliga Guds moder!
suckade gumman för sig själv och tittade på bomberna, som
oavbrutet flögo över himlavalvet likt eldkulor. Så förskräckligt!
Så förskräckligt! I-i-i-i! Sådant var det inte ens första
skjutningen. Titta, där sprang det i bitar, djävulstyget! Rätt över
vårt hus i förstan!
— Nej, det var längre bort, allihop faller de ner i moster
Ar inkas trädgård, sade flickan.
— Och var är min husbonde nu? undrade Nikita, som ännu
inte hunnit nyktra till riktigt. Jag kan inte säga vad jag tycker
om husbond. Jag tycker så mycket om honom, så om de, det
Gud förbjude, skulle skjuta ihjäl honom i den här bataljen, så
vet ni, moster, vet jag inte vad jag kommer att ta mig till med
mig själv. Maken till husbond får man leta efter. Ingen likhet
mellan honom och de där Som sitter där inne och spelar kort.
Tvi dem! och Nikita pekade på det upplysta fönstret till
husbondens rum, dit under stabskaptenens frånvaro volontär
Zjvad-tjeskij hade bjudit in gäster med anledning av att han fått
tapper-hetskorset: underlöjtnant Ugrovitj och löjtnant Nesjpisetskij,
som var förkyld.
— Se, det är som stjärnfall! avbröt flickan den tystnad som
följt på Nikitas ord. Titta, där föll en till! Varför skall det vara
så här, du mor?
— De förstör vårat hus alldeles! suckade gumman, utan
att svara på flickans fråga.
— När farbror och jag gick dit i dag, fortsatte flickan med
sjungande tonfall, då låg det en stor, Stor kula inne i själva
rummet, bredvid skåpet. Den hade slagit igenom taket förstås, och
den var så stor så man kunde inte lyfta den.
— Alla som hade män och pengar, de har rest sin väg, sade
gumman. Och där stod det sista fattiga huset och till och med
det har de skjutit Sönder! Titta, titta så de uslingarna brassar
på! Å herregud!
— Och just som vi kom ut igen, kom en bomb farande och
Sprang i bitar och vräkte jord över oss, och det var nära att
en flisa hade träffat farbror och mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
