Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
307
IV.
— Det är i alla fall förbaskat försmädligt, sade en av de unga
officerarna, att vara så nära, men omöjligt kunna komma fram.
Det kanske blir strid just nu, och då är vi inte med!
Det gälla tonfallet och den klara rodnad som sprang upp på
den talandes kinder röjde den sympatiska, ungdomliga oron för
att inte vart ord skulle vara just det rätta.
Den enarmade officern såg småleende på honom.
— Var lugn, ni hinner nog fram i tid, sade han.
Den unge officern såg aktningsfullt på den enarmades
utmärglade ansikte, som så oväntat upplysts av ett småleende,
tystnade och började åter ägna sig åt teet.
Den enarmade officerns ansikte, hans hållning och framför
allt den tomma kappärmen uttryckte i själva verket den lugna
liknöjdhet som inför vad som än yttras eller sker tycks säga:
»Allt det där är mycket bra, allt det där känner jag till, och allt
det där kan jag göra, om jag bara vill.»
— Vad skall vi bestämma oss för, frågade den unge officern
sin kamrat, skall vi övernatta här eller skall vi fortsätta efter
vår egen häst?
Kamraten vägrade att resa.
— Kan kapten tänka sig, återtog han efter att ha hällt i teet
och tog upp kniven, som den enarmade tappat, man sa oss att
hästar är så oerhört dyra i Sevastopol, så vi köpte en häst
tillsammans i Simferopol.
— Ni fick väl betala den dyrt?
— Jag vet sannerligen inte, kapten, Vi betalade nittio rubel
för häst med vagn. Är det mycket dyrt? tillade han och Vände
sig till den ene efter den andre, även till Kozeljtsov, som satt och
såg på honom.
— Det var inte dyrt, om det är en ung häst, sade Kozeljtsov.
— Ja, inte sant? Men till oss sa de att det var dyrt. . . Den
är litet halt förstås, men det går väl Över. Det sas att det
är en mycket stark häst.
— Från vilken kår är ni? frågade Kozeljtsov, som ville veta
något om brodern.
— Vi hör för närvarande till adelskåren, vi är sex stycken
och är allihop på väg till Sevastopol på egen begäran, svarade
den språksamme lille officern, vi vet bara inte var våra batterier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
