Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - V - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J0
LEO TOLSTOJ
han en förfrågan om han ämnade begära understöd av staten.
Han svarade nekande och fortsatte lugnt att vänta på resolutionen,
fast den patriotiska glöden hunnit svalna betydligt under dessa
två månader. Efter ytterligare två månader fick han en förfrågan
om han tillhörde frimurarorden och så vidare, och efter ett
nekande svar kom äntligen på femte månaden meddelandet att
ansökan var beviljad. Under hela Väntetiden hade emellertid
hans vänner och framför allt den dunkla känsla av obehag, som
åtföljer Varje förändring i livet, hunnit övertyga honom om att
han begått en kapital dumhet, då han begärt transport till
fältarmén. När han sedan solstekt och neddammad stod alldeles
ensam på den första stationen, träffade en kurir från Sevastopol,
som berättade om krigets fasor, och 1 tjugu timmar fick vänta på
hästar — då var han redan fullständigt ångerköpt över sitt
lättsinne, tänkte med dyster fasa på vad som förestod och fortsatte
färden med en känsla av att han gick till slaktbänken. Denna
känsla tilltog oavbrutet under de följande tre månaderna med
deras långa, nödtvungna uppehåll vid stationerna, där han nästan
alltid mötte officerare, som kommo från Sevastopol och hade
hårresande saker att berätta, och till sist hade det gått därhän, att den
tappre hjälten från guvernementet P. var förvandlad till en
ömklig pultron. För en månad sedan hade han slagit sig i sällskap
med några ungdomar från en kadettkår. Nu sökte han färdas
så långsamt som möjligt for att förlänga den korta tid han ansåg
sig ha kvar att leva, på varje station slog han upp sin säng och
sin kantin, ordnade preferenspartier, studerade resandeboken
för att fördriva tiden och gladde sig, då det inte fanns hästar att få.
Utan tvivel skulle han ha Varit en hjälte, om han från P.
kommit direkt till bastionen, men nu måste han genomgå ännu
många moraliska lidanden för att bli den i mödor och faror
oföränderligt tåliga och uthålliga människa som vi vant oss att finna
i den ryske officern. Entusiasmen skulle det emellertid bli svårt
att återuppväcka hos honom.
VI.
— Vem har beställt kål? frågade värdinnan, en tjock, smutsig
fyrtioårs kvinna, och kom in i rummet med en soppskål.
Samtalet avstannade och alla riktade sina blickar på
Värdinnan. Officern från Petersburg till och med växlade en blinkning
med en kamrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
