Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J0
LEO TOLSTOJ
general eller regementschef. Till skydd mot lövfallet voro väggar
och tak täckta med tredubbla mattor, visserligen mycket fula,
men nya och antagligen dyrbara. På järnsängen, som stod
nedanför den största mattan med en amason, låg ett högrött
plysch-täcke, en smutsig och trasig skinnkudde och en sjubbskinnspäls.
På ett bord stod en spegel i silverram, omgiven av en fruktansvärt
smutsig hårborste med silverskaft, en trasig hornkam full av
flottigt hår, ett silverhandfat, en likörbutelj med en väldig etikett
i guld och rött, en guldklocka med en bild av Peter I, två
guldringar, en ask med några sorter kapsyler, ett stycke bröd och
några kasserade kortlekar. Under sängen låg en hop buteljer,
dels ouppslagna, dels tomma.
Ihop med tygmästarn bodde hans gode vän kommissarien,
som skotte uppköpen. Då bröderna kommo in, låg denne och sov
inne i tältet, medan tygmästarn räknade kronans pengar för det
förestående månatliga bokslutet. Tygmästarn hade ett ståtligt
militäriskt yttre: högväxt, kraftig gestalt och stora mustascher.
Det enda obehagliga hos honom var ansiktets fettblanka
pussig-het — de små grå ögonen syntes knappt — och den ytterliga
osnyggheten, som sträckte sig från det flottiga håret till de stora,
bara fötterna i någon sorts hermelinstofflor.
— A, så mycket pengar! sade Kozeljtsov den äldre och gav
sedelbuntarna en ofrivilligt lysten blick. Om ni ändå ville låna
mig hälften, Vasilij Michajlitj!
Vid åsynen av gästerna ryckte tygmästarn till som om han
blivit överraskad i färd med att stjäla, han rafsade ihop pengarna
och bugade utan att resa sig.
— Ack ja, ifall det vore mina. Det är kronans pengar, far
lille . . . Vem är det ni har med er? frågade han, medan han lade
in pengarna i ett schatull, som stod bredvid honom, och såg stint
på Volodja.
— Det är min bror, han kommer direkt från kadettkåren.
Vi har sökt upp er för att fråga var regementet står.
— Slå er ner, mina herrar, sade han och gick in i tältet. Vill
ni inte ha något att dricka? Ett glas porter kanske?
— Om det inte är besvärligt, Vasilij Michajlitj.
Volodja frapperades av tygmästarns jättelika växt, hans
vårdslösa sätt och den aktning brodern visade honom.
— Det måtte vara en mycket framstående och allmänt aktad
officer. Fin är han ju visserligen inte, men gästfri, tänkte han och
satte sig blygt och förläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
