Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
IvËO TOLSTOJ
— Nej, svarade Volodja, och jag vet inte hur det skall bli
med den saken. Jag har talat med kaptenen. Jag har ingen häst
och inte heller några pengar förrän jag får foder- och
skjutspengar. Jag har tänkt att be batterichefen om en häst tills vidare,
men jag är rädd att han skall vägra.
— Apollon Sergejitj, han såg på kaptenen och frambragte
med läpparna ett läte som uttryckte starkt tvivel. Knappast.
— Än sen, säger han nej, så är olyckan inte stor, sade
kaptenen, här behövs egentligen inte häst, men man kan ju alltid
försöka. Jag skall genast fråga.
— Vad? Ni känner honom inte, blandade sig Djadenko i
samtalet. Vad som helst annat skulle han vägra, men inte detta
. . . Skall vi slå vad?
— Nå, det är ju en känd sak att ni alltid säger emot.
— Jag säger emot, därför att jag vet: på annat snålar han,
men en häst lämnar han, därför att det inte är någon uträkning
för honom att vägra.
— Är det inte någon uträkning, när havren här kostar åtta
rubel? sade Kraut. Det måtte väl vara uträkning att inte hålla
överflödiga hästar.
— Be om Staren, Vladimir Semjonitj, sade Vlang, som nu
kommit tillbaka med Krauts pipa. Det är en utmärkt häst.
— Den som ni ramlade av, he, Vlang? anmärkte
stabskaptenen.
— Vad är det ni pratar om åtta rubel för havren, fortsatte
Djadenko att opponera sig, när han redovisar efter tio och en halv?
— Och ändå skulle han inte få något över! När ni blir
batterichef, låter ni väl aldrig någon använda häst inne i staden.
■— När jag blir batterichef, skall jag låta hästarna få fyra
mått havre var, jag skall inte sko mig, var säker på det.
— Den som lever får se, sade stabskaptenen. Ni kommer att
göra er vinst, och när han där blir batterichef kommer han också
att stoppa vad som blir över i fickan, tillfogade han och pekade
på Volodja.
■—• Varför tror ni det, Friedrich Kristianitj? blandade sig
Tjernovitskij i samtalet. Han kanske är förmögen, varför skulle
han då försöka sko sig?
— Nej, jag måste verkligen . . . ursäkta mig, kapten, sade
Volodja och blev röd upp över öronen, jag kan inte anse det
gentlemannamässigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
