Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344
IvËO TOLSTOJ
XXI.
Vlang blev belt förtjust över uppdraget, han sprang att hämta
sin kappa oeh kom sedan in till Volodja, hjälpte honom att packa
och sökte övertala honom att ta med sig både brits och päls och
de gamla »Fosterländska hävderna» och en kaffekokare och andra
onödiga saker. Kaptenen rådde Volodja att omedelbart läsa
igenom kapitlet om skjutning med mörsare i »Handledningen»
och skriva av dess tabeller om elevationsvinklarna.
Volodja märkte till sin glädje och förvåning att fastän rädslan
for faran och än mer för att han skulle komma att visa sig som
en pultron alltjämt ansatte honom, kände han sig dock långt
ifrån så nervös som förut. Orsaken härtill Var delvis dagsljuset
och bestyren, men främst och mest att rädslan, liksom varje annan
stark känsla, ej kan länge göra sig gällande med samma styrka.
Klockan sju, just som solen började sänka sig bakom
Nikolajev-kasernen, kom fältväbeln in till honom och anmälde att
manskapet var färdigt och väntade.
— Jag har givit listan åt Vlangan, ers välborenhet får den av
honom, sade han.
Tjugu artillerister med huggare vid sidan stodo vid husknuten.
Åtföljd av volontären gick Volodja fram till dem. — Skall jag
hålla ett litet tal till dem eller skall jag bara säga: God dag,
pojkar, eller skall jag inte säga något alls? undrade han. Men
varför skulle jag inte säga god dag, pojkar? Det hör ju till. Och
med sin klara gossröst ropade han: — God dag, pojkar!
Soldaterna besvarade hälsningen glatt; den friska, ungdomliga
stämman klingade så behagligt i deras öron.
Volodja marscherade käckt i spetsen, och fastän hans hjärta
bultade som om ban storsprungit flera verst, var hans gång
spänstig och hans ansikte glatt. De hade redan nått
Malachov-höjden och börjat gå uppför den, då han märkte att den trogne
följeslagaren Vlang, som hemma hade förefallit så oförskräckt,
nu ideligen tog steg åt sidan och böjde ner huvudet som om alla
de tätt vinande bomberna och kulorna hade styrt rätt på honom.
Några av artilleristerna gjorde likadant, och flertalets ansikten
uttryckte om inte rädsla så åtminstone oro. Denna iakttagelse
bidrog betydligt att lugna och uppmuntra Volodja.
— Så, nu är också jag på Malachovhöjden -—■ tusen gånger
förskräckligare hade jag då tänkt mig den. Och jag har mod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
